Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Penningväsendet och dess olösta problem. Av professor G. Westin Silverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGVÄSENDET
per inte, ingen vågar sig fram för att ta den så billigt
utbjudna krediten i anspråk för en vidgning av
verksamheten. Bottnande i krafter, vilkas natur vi tills
vidare veta ytterst litet om, gå de internationella
konjunkturväxlingarna sin väg fram genom länderna och ge
penningväsendet den ena knäcken efter den andra.
Tidvis ha vi hängivit oss åt förhoppningen, att en
planmässig centralbankspolitik skulle kunna utrota
konjunkturväxlingarna och därmed också hålla penningvärdets
växlingar inom mycket trånga gränser, men de sista
sex, sju årens erfarenheter ha kommit denna
förhoppning att bytas i en känsla av att vi stå lika långt från
problemets lösning som någonsin förut. Vi veta helt
enkelt inte, hur vi skola bära oss åt för att göra
penningen till det fasta mått, som den borde vara, en
motsvarighet till metern och kilogrammet.
Konjunkturväxlingarnas problem står hindrande i vägen.
Det är ingenting annat att göra än att gå vidare och
pröva sig fram genom nya erfarenheter. Allmänt
räknar man med att den internationella guldmyntfoten, på
nytt sprängd år 1931 genom Englands, Sveriges och
många andra länders övergång till pappersmyntfot och
ytterligare knäckt genom en liknande åtgärd i Förenta
staterna våren 1933, ännu en gång skall återuppbyggas.
Guldmyntfoten av årgång 1925 blev visserligen en
besvikelse, i det att den lånade sig till det starka prisfallet
under åren närmast efter 1929. Den visade sig svagare
än vi på förhand ville tro, utgående från de tämligen
gynnsamma erfarenheterna från tiden 1850—1914. Man
var kanske beredd på att en nedgång i guldproduktionen
så småningom skulle framträda och föra med sig en
tendens till sänkning av de i guld uttryckta
varupriserna, alltså någonting i samma väg, som världen fick
skåda under 1870- och 80-talen, men att guldprisnivån
skulle ramla ihop under inflytande av en
konjunkturför-säanring räknade ingen med. Så skedde emellertid.
Även vid guldmyntfot kunna alltså störningar uppträda
och förrycka de mera enkla sammanhang, från vilka den
föregående framställningen utgått. Men ändå finns det
alltså en allmän beredvillighet att ge guldmyntfoten
ytterligare en chans, låt vara, att man tycker, att det
inte brådskar med den saken.
Förhoppningarna om att en ny guldmyntfot skall ge
prisnivån en ny, aldrig förut skådad stabilitet äro kanske
inte så värst stora, men guldmyntfoten har i alla fall
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
