Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Penningväsendet och dess olösta problem. Av professor G. Westin Silverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. WESTIN SILVERSTOLPE
den värdefulla egenskapen att medföra praktiskt taget
fasta växelkurser mellan de olika länderna, och det är
till detta slags stabilitet, som man känner en tydlig
hemlängtan. På penningen kan också ställas det kravet
— knappast berört i det föregående —, att den skall
ha så stort giltighetsområde som möjligt. Vår
hushållning är trots alla nationella självförsörjningssträvanden
en världshushållning, och en världshushållning bör ha
sin motsvarighet i ett världsmynt. Guldet kan mycket
väl tjänstgöra som världsmynt, fast det kallas
gulddollar i Förenta staterna, guldpund i England,
guldkrona i Sverige, Norge, Danmark; olikheten i
benämning och prägling har just ingenting att betyda, på sin
höjd att man kan få betala en smula — säg en halv
procent — för att förvandla guldkronor till gulddollars
o. s. v. Ett internationellt pappersmynt är däremot en
ren utopi. Det kan låta sig göra att för en tid bevara
växelkursen mellan två pappersvalutor väsentligen
oförändrad, att så att säga "samköra" de två valutorna, men
förr eller senare går det sönder. Möjligheten av en
längre tids samköming mellan ett större antal
pappersvalutor ter sig tills vidare försvinnande liten. Därför
betyder pappersmyntfot i praktiken en mycket påtaglig
osäkerhet i de utländska växelkurserna, med ständiga
kastningar och ständig ovisshet för dem, som driva
affärer på utlandet, vare sig i form av import eller
export.
Inte underligt, att man vid det här laget liksom
mången gång förut hunnit tröttna på ett sådant tingens
tillstånd. Pappersmyntfoten betyder tills vidare två
slags osäkerhet: osäkerhet i fråga om den allmänna
prisnivån och osäkerhet i fråga om växelkurserna
länderna emellan. För guldmyntfotens del stannar det vid
ett slags osäkerhet, nämligen osäkerhet i fråga om
prisnivån. Det bör under sådana förhållanden falla sig
ganska lätt att välja, i den mån ett val ligger inom
möjligheternas gräns. Vi, som nu leva, få nog åtnöjas
med att till hälften lösa penningens problem, lämnande
andra hälften i arv till kommande generationer.
6 — Blå Boken -34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
