Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Konsten och folket. Av fil. lic. Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
ERIK BLOMBERG
dö utblottad och misskänd. Men det är nu under
ålderdomen och isoleringen som hans konst når sin djupaste
styrka och värme. De rika orientaliska dräkterna, de
tunga smyckena och vapnen liksom dematerialiseras,
förandligas och uppgå i färgens skimrande guld och
pur-purväv. Det världsliga, det poserande och självupptagna
hos de avbildade modellerna försvinner, de bli ett med
ämnet, uppgå i de religiösa dramerna med en stum
gripenhet som alltjämt berör oss ytterligt starkt sedan
så mycken officiell religiös eller kyrklig konst blivit kall,
främmande och likgiltig. Allt yttre och ovidkommande
skjutes åt sidan, endast det djupast mänskliga: kärleken,
lidandet, barmhärtigheten lever kvar i denna fromhet
som väljer bibliska motiv för att uttrycka sin känsla:
Jakobs välsignelse, Ester och Ahasverus, Den förlorade
sonen och Kristi gisslande, men utan alla traditionella
och rituella drag.
Rembrandts Kristus är en människa fylld av
medlidande och godhet — modellen var hans egen
son Titus — och hans mänsklighetsreligion är en
slags social panteism, besläktad med den samtida judiske
filosofen Spinozas, upphöjd över alla statsbundna
bekännelser. Rembrandts mognade religiösa konst predikar
Rembrandt: Kristus helår de sjuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
