Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Konsten och folket. Av fil. lic. Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN OCH FOLKET
element till en sluten harmonisk helhet, har ett visst
samband med de rytmiska funktionerna i vår egen kropp,
t. ex. hjärtats slag. Det vore emellertid lönlöst att här
försöka gå närmare in på de estetiska problemen. Så
mycket är i varje fall klart, att naturefterbildningen
enbart inte skapar några konstverk, utan därtill fordras
ett urval av naturens element upptagna i människans
känsla och ordnade av hennes intellekt. Men därför
behöver inte konsten som många estetiker hävdat stå i
en oförsonlig motsats till den "döda" naturen. Det är
ingen principiell skillnad mellan den glädje vi erfara vid
åsynen av ett vackert landskap och av en vacker
landskapsmålning, den mjuka eller storslagna rytmen, den
doftande solljusa färgen kan vara densamma och även
vid njutningen av det verkliga landskapet göra vi mer
eller mindre omedvetet ett urval, som talar till vår
känsla. Naturens och konstens skaparlagar ha kanske
ett hemligt samband. Det ligger också någonting i den
teori som vill se konstens verkan, den estetiska lusten, i
en livsstegring, besläktad med naturens egen. Påfallande
är det ju hur ofta blommor och frukter, det strålande
sommarlandskapet och den nakna, blommande eller
kraftfulla människokroppen få tjäna som motiv till
konstverkets byggnad men höjda över det rent animala
eller vegetativa till symbol för något annat och mera.
Sergels Faun, för att ta den berömdaste svenska
skulpturen som exempel, är inte bara en naiv naturvarelse,
utan en hymn till den fria överströmmande livskraften.
Några Päron av Chardin och Cesanne ge inte bara läckra
smaksensationer, utan något av naturens eget rika och
lagbundna liv. Och därmed är vi framme vid vår
ursprungliga formulering av konstens djupaste innebörd:
förverkligandet om också bara för ett ögonblick och som
ett löfte av drömmen om ett rikare och friare liv,
befriandet från jagets hämningar och vardagens bekymmer,
det intresselösa uppgåendet i en större gemenskap med
människorna och naturen.
Folket, det övervägande flertalet bland oss, är
emellertid alltför bundet av det dagliga arbetets möda och
verklighetens tryckande bekymmer för att kunna bli
delaktiga av konstens livs- och skönhetsvärden. Det har varit
både konstens och folkets skuld. Konsten har alltsedan
medeltidens slut avlägsnat sig från folket och gått i
furstarnas, påvarnas och de stora köpmännens tjänst,
finansierats av enskilda rikemän, av mecenater och
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
