Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkrörelserna - Sidor ... - Möten och kongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTEN OCH KONGRESSER
i detta förslag är, att de europeiska kontinentalstaternas arméer skola
ha en likformig organisation, så att den ena staten icke längre skall få
ha en värnpliktsarmé, medan den andra har en värvad armé. Denna
princip är ofrånkomlig, om de olika arméernas styrka i framtiden skall
kunna jämföras. Det var ju ej så underligt att Tyskland, som genom
Versaillesfreden blivit påtvingad en värvad armé av segrarna, nu
bestämt motsatte sig en omorganisation. Den tyske utrikesministern
von Neurath förvärrade också situationen genom att han i en
publicerad artikel krävde Tysklands rätt att upprusta. Denna förklaring
slog ned som en bomb i Genève och fara förelåg för konferensens
upplösning. Vad som lättade stämningen igen var, dels Hitlers tal
den 17 maj till den därför inkallade riksdagen, vari han betonade
Tysklands fredsvilja och accepterade det engelska förslaget såsom
grundval för det fortsatta arbetet i Genève, dels Roosevelts appell till
ali världens stater. Häri förklarade Roosevelt, att tre steg omedelbart
måste tagas: 1) ett första avgörande steg på nedrustningens väg; 2)
beslut om tiden och sättet för nästa steg mot rustningarnas
avskaffande och 3) ett åtagande för alla stater att under
nedrustningsperioden icke upprusta utöver vad som enligt gällande traktater vore
tillåtet. "Men det är nödvändigt, att freden bevaras under hela
nedrustningsperioden, och därför föreslår jag ett fjärde steg: 4) alla
stater skola förbinda sig att icke börja krig, erkänna sin skyldighet
att nedbringa sina rustningar och åtaga sig att icke sända trupper
utanför sina egna gränser."
När konferensen ajournerades den 8 juni 1933 hade man ännu
icke kommit fram till något avgörande beslut, men man hade dock nu
fått vissa förslag som hållpunkter för den kommande diskussionen.
Konferensen sammanträder åter den 16 oktober.
En icke ringa betydelse för nedrustningskonferensens fortsatta
arbete har den s. k. 4-maktspakten mellan Italien, England, Frankrike
och Tyskland, vilken undertecknades den 15 juli 1933 och vari bl. a.
parterna förbinda sig att göra alla ansträngningar för att inom N. F:s
ram tillämpa en politik av effektivt samarbete mellan alla makter i
syfte att befästa freden samt att göra allt för att trygga
nedrustningskonferensens framgång. I detta sammanhang bör även omnämnas den
konvention med definition av anfallskrig som undertecknades den 3
juli i London mellan Sovjetunionen och en del av dess grannar,
nämligen Afganistan, Estland, Lettland, Litauen, Persien, Polen,
Rumänien och Turkiet samt Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Sedan
denna pakt undertecknats, förklarade Sovjetunionen sig vara beredd
att underteckna liknande konventioner med alla andra stater,
obe-oberoende av deras geografiska läge och deras relationer med
Sovjetunionen.
Ekonomiska världskonferensen
sammanträdde med 168 delegater och 144 sakkunniga i
London den 12 juni och ajournerades på obestämd tid den 27
juli 1933 utan att egentligen ha kommit till något positivt resultat.
Men så hade den också haft den svåra uppgiften sig förelagd att
söka lösa icke mindre än 66 länders gemensamma krisproblem.
Svårigheterna skärptes ytterligare genom staternas beroendeställning till
privatkapitalistiska intressen.
Konferensen behandlade enligt förslag från den av N. F:s^ råd
tillsatta expertkommittén följande huvudfrågor: a) finansiella frågor:
penning- och kreditpolitik; valutasvårigheter; prisnivån;
kapitalrörelserna; b) ekonomiska frågor: förbättrade förhållanden för produktion
och handelsutbyte med särskild hänsyn till: tullpolitik; förbud och
restriktioner för import och export; kontingenteringar och andra
hinder för handeln; inbördes överenskommelser mellan producenter.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
