Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slädarnas medar sökte soldaterna krypa fram mot den efterlängtade
staden.
Men där inne stod det icke bättre till. Icke ett hus
fanns, som ej var fylldt af frostskadade och döende. Jämmerropen
hördes ut på gatan och här och hvar vid sidan af
trappstenarna lågo afskurna fingrar, fötter och ben.
Det steg ett rop mot himmelen. Tusen olyckliga
frysande, svältande, döende människor höjde sina suckar mot
Gud och anropade honom om barmhärtighet. Natten föll
på och till sin förtviflan måste de flesta, och bland dem
den unge fänriken och kornetten, tillbringa den under bar
himmel ute i skogen.
— Hur känner du dig? frågade omsider Gustaf Buss
sin vän Conrad Hård.
— Jag tror jag dör snart. Mina ben blifva stela trots
att jag dragit tre par strumpor och virat ett tjockt bomullstäcke
omkring dem. Jag kan knappast längre röra hvarken
fötter eller tår.
— Ja, det är sannerligen en fullkomlig galenskap detta
olycksaliga tåg till Ukrajna, menade den unge Buss.
— Det är ingen galenskap, svarade Hård.
— Men hela svenska hären fryser ihjäl.
— Den må frysa ihjäl eller ej. De svenske skola följa
sin konung.
— Men han kunde fört oss mot norden, närmare vårt
land, mot Östersjöprovinserna och Petersburg, i stället för
så här långt bort, där det är ännu kallare.
— Det tillhör icke oss att döma. De svenske skola
följa sin konung.
— Ja, men det är en galenskap.
— Tyst Buss! Om det så har till världens ända, långt
bort i de turkars och hedningars länder, skola vi så länge
krafterna stå oss bi följa kung Karl. För resten ... har han
icke det lika svårt som vi. Fryser han icke som vi? Svälter
han icke som vi? Äter han icke samma grofva bröd som
vi och delar med oss sin sista kaka? Slåss han icke som
vi? Och ännu bättre och tapprare. Kan du neka till det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
