Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värk att benen höllo på att tina upp. De svarta ränderna
började försvinna och blodet åter pulsera i ådrorna. Men
fotterna voro ännu lika kalla.
— Vi måste blanda upp snön med litet salt. Och så
ska’ ni gnida fotterna hårdare, yttrade den gamle.
De yngre gjorde som han sade, och efter ännu en half-
timme kände Hård att fotterna tinade upp. De mörka
ränderna af stelnadt blod försvunno så småningom äfven
här, utom fram mot tårna, där en bred svart rand fanns,
som var omöjlig att få bort.
— Den få vi skära af sedan. Nu raskt till verket,
yttrade den gamle.
De yngre sprungo efter knifvar, tänger och fat, medan
Buss med bäfvande hjärta betraktade sin stackars vän. Denne
låg till det yttre fullkomligt lugn, men på hans oroliga,
irrande ögon kunde man se, att han visste huru plågsamt
det var som förestod.
— Nu får ni bereda er på att det gör litet ondt, yttrade
den gamle vänligt och förde tången till den värst angripna
stortån.
I detsamma kastade sig de två medhjälparne öfver
fänrikens armar och ben, som de höllo fast.
Hård slet sig lös.
— Nej, nej! Icke så. Jag skall nog ligga stilla, ropade
han.
Gubben, som satt just tången intill tån och stod i begrepp
att knipa af, såg upp.
— Nå, ja. Kanhända det går ändå, yttrade han och
gaf medhjälparne en nick att de skulle släppa sina tag.
Hård vände sig till Buss, som med tårade ögon stod i
hans närhet, och grep hans hand.
Nu klippte gubben till.
Ett jämmerskri undslapp Hård trots hans krampaktigt
sammanbitna tänder, och han kramade vännens hand så att
blodet sprack ut genom naglarna.
Efter det första ofrivilliga skriet lyckades Hård behärska
sig bättre. Gubben knep och knep med tången, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
