Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lilla kommendant, du skall hänga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de öfriga regementena märkte att segern började
luta till de svenskes sida, hade ett par af dem gått omkring
fästningen för att afskära ryssarne en förmodad flykt. På
afstånd sågo de de långa raderna af flyende ryssar, som
ringlade sig ur fästningsportarne. Visserligen kommo de
något sent, men likväl tillräckligt tidigt för att genskjuta
några hundratal och nedgöra dem.
Kanonerna hade tystnat, men i den vackra vinterdagen
ljödo svenskarnes hurrarop, officerarnes klingande
kommandorop, ryssarnes böner om nåd och förtviflade ångestskrik.
Unge Buss kämpade med af glädje tindrande ögon. Trots
den skarpa kölden kände han sig genomhet i hela kroppen
och en klar rodnad glödde på hans kinder. Med egen hand
hade han stuckit ned en tre, fyra ryssar. Han försökte så
mycket som möjligt hålla sig i närheten af kungen. Då
och då kastade han en förstulen blick på denne för att se
om han gaf akt på honom. Men det gjorde tyvärr icke
kungen. Han hade nog att freda sig från sina egna
motståndare, där han befann sig midt i stridshvimlet. Då trängde
en halfkväfd svordom från unge Buss läppar och med
förnyad ifver högg han in på fienden.
Redan i början hade löjtnant Kruse fått syn på
fästningens kommendant, med hvilken han, då han på kungens
uppdrag red till fästningen för att underhandla, hade
samtalat. Han kände godt igen honom och ansträngde sig af
alla krafter för att komma honom in på lifvet. Men det
var allt för tjockt med ryssar mellan honom och
kommendanten och mer än en gång höll han på att blifva
ihjälstucken eller snafva på lik, medan han sökte tränga sig
inpå honom. Han tänkte på kungens ord: Lilla
kommendant, du skall hänga! Det eggade honom, ty han trodde
att kungen skulle tycka synnerligen mycket om, ifall han
lyckades tillfångataga kommendanten, som vågat trotsa den
store svenske Karl. Ändtligen var han honom in på lifvet.
Med några raska hugg klöf han skallarne på ett par
närstående ryssar, sprang fram, grep kommendanten bakifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
