Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lilla kommendant, du skall hänga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Då kungen är här, vill vi åter gå mot fienden.
— Ja, ja. Är kungen här, vilja vi åter gå mot fienden,
ropade de. Och de ordnade än en gång sina led.
Kungen hoppade af hästen. Stegarne togos från de
döda bärarne och restes mot vallen under en skur af kulor.
Svenskarne klättrade upp. En af de första var kung Karl
uppe på bröstvärnet och hållande den långa pampen med
båda händerna högt öfver hufvudet stormade han likt en
krigets unge Gud löst mot fienden.
Som genom ett underverk undgick han att blifva
skjuten. Hans väldiga hugg hveno till höger och vänster och
för hvarje stupade en ryss med blodig panna. Soldaterna
följde kungen tätt i spåren, och då de hunnit upp honom,
Bildade de, utan att han själf märkte det, nästan en ring omkring
honom för att skydda honom mot fiendens kulor och hugg.
Allt fler och fler svenskar skyndade upp för stegarne.
Ett par regementen hade redan hunnit upp på bröstvärnet
och ilade kungen och sina kamrater till hjälp. Ryssarna,
som på afstånd så kraftigt motstått svenskarnes angrepp,
kunde nu icke längre i striden man mot man uthärda deras
hugg. I vild flykt veko de tillbaka och störtade ut genom
några portar på fästningens andra sida. Många kommo
lyckligt ut, men många blefvo i den förfärliga trängseln
kastade till marken, trampades af vänner och fiender och
blefvo ett värnlöst byte i de segrande svenskarnes händer.
Dessa gåfvo ingen pardon. Fångar ville de ej ha.
Hvad skulle de med dem till. Alltid några munnar mera att
föda, då de själfva hade det så knappt om brödet att de
halfsvulto. Att använda dem till utväxling af svenska
fångar? De kände kungens motvilja mot allt hvad utväxling
hette, hufvudsakligen grundad på hans förakt för dem som
läto sig tagas och icke hellre kämpade till döds, och ville
därför ej gifva ryssarne pardon. Därtill kom hatet mot dem
och ursinnet öfver deras beständiga ströftåg, hvarunder de
lömskt gång på gång nedgjort fåtaliga svenska troppar.
Ingen pardon! Ingen pardon! skreks öfverallt, medan de
kallblodigt körde pamparne i ryssarnes pälsklädda bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
