- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
73

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Detta är ett mycket ärofullt uppdrag. Det hedrar
sin man och han får därigenom rang af utomordentligt
sändebud. Du, Dmitri Andreitsch, kanske du skulle vilja
åtaga dig det? yttrade Ilja Wassiljewitsch.

Men Dmitri Andreitsch betackade sig för den farliga
färden.

— Du gör mig en stor ära, Ilja Wassiljewitsch, en
utomordentligt stor ära, yttrade han, i det hän lätt bugade
sig. Men hur gärna jag än skulle vilja åtaga mig detsamma,
fruktar jag dock att jag icke kan.

— Hur så? frågade Ilja Wassiljewitsch.

— Jo, vårfisket pågår ju nu som bäst. Om jag skulle
lämna det, har jag ingen annan att sätta i mitt ställe och
jag skulle få svälta hela sommaren. Nej, jag föreslår
Jeroschka; han har sin bror, som han arbetar tillsammans med.
Men äfven Jeroschka undanbad sig så mycken ära
under höfliga undanflykter.

— Än du, Nazarka?

— Än du, Gurko?

— Än du, Stefan Iwanowitsch?

Men både Nazarka och Gurko och Stefan Iwanowitsch
undandrogo sig.

— Hvad? Man skulle kunna tro att I ären rädda för
den eländige tsaren, ropade höfdingen Ilja Wassiljewitsch
och rynkade ögonbrynen.

— Nej, nej! Hur kan du tro något sådant! Men vi
kunna omöjligt komma ifrån, bedyrade de föreslagne. Kanske
skrifvaren Lukaschka vore lämplig att åtaga sig verket?

Det glänste till i skrifvarens små lömska ögon. Ilja
Wassiljewitsch kastade en förstulen sidoblick. Han märkte
ljusblinken och han anade dess betydelse.

— Hur! sade han. Skrifvaren Lukaschka tror jag är
nödvändig här. Vi måste äfven sätta upp bref till den
svenske kungen och besvara hans skrifvelser. Lukaschka
kunna vi därför ej undvara. Jag skall emellertid tänka på
saken och fundera ut något lämpligt sätt. Ty att tsaren
skall ha skrifvelsen för sina ögon, det har jag svurit på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free