Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Se, så, min unge, inga damma drömmar nu, icke
vara lat; du vet att du måste ha det färdigt innan kvällen,
annars får du lägga dig hungrig.
— Ack ja! suckade den sköna Mitja och fortsatte trögt
sitt arbete.
Hur det gamla beniga, spetsnosiga käringskrället
Morjanka kommit till zaporogerna, som icke tålde några
kvinnor hos sig annat än dem, af hvilka de kunde tillbyta sig
mynt och varor hos turkarne, var ett under. Det var
öfvervägande Nazarkas något begabbade förtjänst.
Denne hade en gång tillsammans med några kamrater
varit ute på ströftåg och sent en afton kommit till en
tartarisk by. Efter att ha förvissat sig om att de flesta
männen voro ute på jakt och endast gubbar och unga pojkar
blifvit kvarlämnade hemma, bröto de sig in i ett par af
hyddorna för att röfva några skönheter och med dem på
hästryggen rida tillbaka till sina öar.
Raskt bröto de upp dörrarne och störtade in. Skrik
och jämmerrop från kvinnornas sida. De flesta höllo på
att kläda af sig för att gå och lägga sig, andra hade redan
krupit ned i bäddarne. Man högg hvad man kunde komma
öfver och skyndade ut. Nazarka, som blifvit efter, kom
något sent och fann sina kamrater med hvar sitt byte i
famnen skynda mot hästarne. Med en svordom skyndade
han in i hyddan. Ingen kvinna tycktes finnas kvar. Då
upptäcker han i den dunkla skymningen ett par hvita
skuldror och ett mörkt hår i en bädd. Kvicka tag! Hvarför
skulle han vara den ende, som blef utan. Med ett snabbt
grepp har han virat täcket om den sprattlande skönheten,
tar henne i sina armar, kastar sig upp på hästen och spränger
efter de öfriga.
Hela natten redo de. Mot morgonen, innan det börjat
dagas, voro de framme vid Dnieperstranden där de stötte
samman med några af sina kamrater, bland dem Ilja
Wassiljewitsch och Dmitri Andreitsch, som varit ute på jakt.
Hurrarop och jubelskrän. Så många fina skönheter, de
måtte inbringa präktiga summor. Då solen stack upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
