Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synades flickorna en för en. Jeroschka hade gjort ett godt
kap, en utomordentligt vacker tartarflicka, hvaröfver han
var mycket stolt. Så kom turen till Nazarka. Dennes
skönhet hade slumrat in med täcket viradt om hufvudet.
Långsamt lyftes förlåten och till de närvarande zaporogernas och
isynnerhet Nazarkas ytterliga häpnad och bestörtning visar
sig för deras blickar i morgonens glans ett gammalt magert,
gråhårigt käringskrälle, som ur sin tandlösa mun öfveröser
dem med en ström af skällsord, lika strid som Dniepern
under vårflödet. Aldrig hade zaporogerna skrattat så mycket
som den morgonen. De dunkade sig på knäna, gjorde vilda
piruetter, rullade sig i gräset allt under de våldsammaste
skrattsalfvor. Käringen stod där i solskenet i blotta linnet
med sina smala, kobenta lemmar stickande fram under det
smutsiga tyget. Hon tystnade först vid det förfärliga
skrattutbrottet och stirrade på dem med de små svarta ögonen
vidöppna af förvåning. Men snart kom hon under fund med
att det var åt henne de skrattade, och då skulle man sett.
Hon började fräsa och spotta, sparkade åt dem, räckte ut
tungan och betedde sig synnerligen ohöfviskt, hvilket endast
bidrog att öka deras ohejdade munterhet. Stackars Nazarka
stod och såg på med ilsket rullande ögon och betraktade
än käringen, än sina skrattande kamrater. Han önskade
att han hade kunnat sjunka ned i jorden. Till slut blef
han så utom sig af vrede mot sig själf, kamraterna och
framför allt käringen, att han drog sitt svärd för att hugga
nacken af denna, upphofvet till hans skam och kamraternas
åtlöje.
— Håll! ropade Ilja Wassiljewitsch, då han såg Nazarka
höja svärdet.
Nazarka sänkte det och blickade på höfdingen.
— Hur mycket tror du att du får hos turkarne för den
här skönheten?
Nazarka svarade med en grymtning och höjde åter svärdet.
— Håll! Inte har väl käringen mycket skönhetsvärde;
men hon kan väl bli oss nyttig på något sätt. Kan du laga
mat, käring? vände sig Ilja Wassiljewitsch till denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
