Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen fick snart kännedom om deras möten, öfverraskade
dem, och i sin ursinniga vrede lät han binda den unge
Iwan Stefanowitsch naken på ryggen af en häst och jaga
ut denne i vildmarken. Lyckligtvis för Mazepa hörde hästen
hemma i Ukrajna. Genom dagar och nätter hade han med
sin börda dit, och slutligen, då Mazepa var halfdöd af hunger
och skakning, anträffades han af några bönder och befriades
ur sitt fruktansvärda läge. Nu slog han sig ned hos
kosackerna, där han snart genom sitt utomordentliga mod, sin
slughet och sina öfverlägsna kunskaper bief en af deras
förnämste anförare. Så gifte han sig med en rik och
förnäm kosackänka, och inom kort var han kosackernas
höfding.
— Och då började han sina stämplingar mot tsaren?
inföll Dmitri.
— Just så. Men i början mycket försiktigt. Ah, han
är en listig räf, den Mazepa! Ett af hans lustigaste
påhitt var då han smickrade tsaren för dennes nya
funderingar och eggade honom att äfven bland kosackerna
införa den tyska klädedräkten, som han vurmat för. Tsaren
försökte det. Men då var det Mazepa, som återvände till
Ukrajna och med harm och förtrytelse omtalade för sina
kosacker, att tsaren ämnade bland dem införa främmande
seder och bruk, samt att om de icke gingo in därpå, skulle
han tvinga dem med våld. Kosackerna blefvo naturligtvis
ursinniga och svuro ve och förbannelse öfver tsaren och
hans påhitt. Det var nära att upproret utbrutit redan då.
Men Mazepa ansåg icke tiden ännu vara mogen. Men nu
är den det och nu skall det ske, röt Ilja Wassiljewitsch,
slog näfven i bordet och reste sig från bänken.
Dmitri Andreitsch steg äfven upp.
En och annan till af zaporogerna hade trillat under
bordet, så att nu en fem, sex stycken lågo där och
snarkade ljufliga. Af de öfriga sutto några dåsiga och
sömniga på bänkarna; ett par hade lagt ned hufvudena på
bordsskifvan och sofvo i sittande ställning; andra fortsatte med
sitt gräl utan att veta hvad det gällde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
