- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
154

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lewenhaupt teg.

— Men svara då! Menar generalen att jag icke borde
belägra Pultava?

Nu kunde Lewenhaupt icke längre komma undan.

— Jag bönfaller ers majestät att icke bry sig om
Pultava, utan gå med hela hären mot fienden, yttrade han.

Men genast han hade uttalat orden, märkte han, att de
icke behagade kungen.

— Alla afråda ni. Det är som vore denna lilla
smörjfästning den starkaste i världen. Generalen skall få se, att
det skall gå som en dans.

Och han begynte utförligt framhålla sin åsikt, hvarför
fästningen borde tagas. Lewenhaupt svarade honom i så
undvikande ordalag som möjligt.

Natten svann och det började dagas. Då kungen märkte
det, utropade han lifligt.

— Kom nu, general, så sätta vi oss till häst och
rida nedåt batterierna. Där få vi bättre tillfälle att
utveckla våra meningar.

Lewenhaupt hade intet annat att göra än att följa. Och
så redo de två ryttarne i den tidiga morgonen mot
flodstranden.

Då Mitja hunnit fram till vagnarne såg hon sig
förgäfves omkring efter Lukaschka. Ingen fanns där. Orolig,
knappt vetande hvad hon skulle taga sig till, gick hon af
och an och väntade. Ingen Lukaschka kom.

— Den skurken! Den skurken, mumlade hon. Så fort
det blir dager anmäler jag honom, och sedan må han skylla
sig själf. Jag har velat varna och rädda honom, men då
han ej kommer, kan jag ej hjälpa det.

Efter ett par timmars väntan visade sig Lukaschka.
Han satt till häst och red försiktigt fram mot vagnarne,
seende sig omkring åt alla sidor. Mitja gick honom till
mötes.

— Ändtligen kommer du! Hvarför har du ej infunnit
dig förr?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free