Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men den är ju inom skotthåll för kulorna. Fienden
kan komma öfver oss. Det är förfärligt, våndade sig
betjänten.
— Se hit, din fege usling! röt Hård till honom och
drog fram en pistol.
Betjänten vände sig om på bocken. Då han fick syn
på pistolen, bleknade han och var nära att svimma.
— Om du icke ögonblickligen kör förbi de svenska
trupperna upp till kullen där, skjuter jag ned dig som en
hund.
Betjänten suckade och satte med blödande hjärta vagnen
åter i gång. Hur gärna önskade han sig icke långt
därifrån. Hvad skulle han ut i kriget att göra! Han älskade
icke striden och gaf tusan i den så kallade äran. Han
tyckte bäst om att sitta i herregårdens kök och nojsa med
pigorna, medan han gödde sin lekamen med god mat och
fuktade sin strupe med vinet från en stulen butelj. Se det
kunde kallas att lefva. Men detta! Att tåga långt bort i
ett barbariskt land, och ett så förskräckligt kallt land som
detta Ryssland, frysa och svälta och fara illa på alla sätt,
äta mögligt bröd och dricka smutsigt vatten, ligga på marken
ute i skogen och om dagarne färdas fram antingen i den
ohyggligaste hetta eller förskräckligaste köld, aldrig känna
sig mätt, aldrig smaka en droppe vin och ständigt i fara
att blifva skjuten eller tillfångatagen — fy fanken, hur
kunde en förnuftig människa frivilligt underkasta sig något
sådant. Själf skulle det aldrig kunnat falla honom in. Men
han hade sedan barndomen tjänat på Hårds fädernegård och
han måste lyda sin herre.
Och nu sedan! Ett förskräckligt slag skall stå,
svenskarne äro ytterst få och de vilda ryssarne otaliga som
Egyptens gräshoppor. Där skall skjutas med kanoner och
gevär, så att marken skall skaka och det skall låta som
om hela jorden hölle på att förgås — och då vill icke
fänriken stanna kvar i lugn och skydd vid trossen, utan trots
sina stympade ben, skall han vara fienden så nära som
möjligt, endast för att vi skola bli skjutna eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
