Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelse, voro uttröttade och väl i behof af hvila. Äfven
kungen, som hela natten setat vaken i vagnen vid Mazepas
sida, tyst, grubblande öfver sitt och härens olycksöde, kände
sig mycket trött. Knappt hade han blifvit inburen i en
stuga för skötsel och omläggning af såret, förrän han föll
i djup sömn. De flesta officerarne och soldaterna kastade
sig ned på marken, hvar helst de funno en lämplig plats,
och somnade ögonblickligen. Endast några få, som hade
vakten, höllo med möda ögonen öppna.
Utanför kungens bostad gick löjtnant Kruse och postade.
Trots sin käckhet kunde han icke återhålla den mängd af
dyrstra tankar, som trängde sig på honom. Hvad skulle
bli af kungen? Hvad skulle bli af hären? Hunne de icke
i tid öfver Dnieper voro de utan räddning förlorade.
Folket var nedslaget och modlöst. Inga kanoner hade man,
knappt något krut, då däremot fienden var välförsedd i
alla afseenden och dessutom tiodubbelt öfverlägsen.
...... Om blott vi icke vore så förfärligt långt borta!
tänkte han, då han i den tidiga sommarmorgonen gick
fram och tillbaka framför kungens bostad. — Sannerligen
detta tåg till Ukrajna var ett misstag. Det visade sig nu
alltför tydligt. Hvad hade hären nu för alla lidanden, för
alla umbäranden, allt frysande, hungrande, blödande under
den gångna vintern! Den säkra utsikten att gå förlorad
och råka i rysk fångenskap, sändas långt bort till Sibirien
och aldrig få återse hemmet. Hade tsaren en gång fått
fatt i dem, släppte han dem nog ej så lätt. Han behöfde
kunniga handtverkare att lära sina obildade ryssar, och
bland de svenska knektarne funne han hvad han sökte.
Nästan hvarje soldat kunde ju ett handtverk eller
åtminstone bruka jorden. Och de skulle nog bli välkomna
lärare för den praktiske tsaren.
Kruse blickade sorgset omkring sig på de sofvande
soldaterna. Medvetslösa, djupt insomnade, lågo de där i
sina trasiga, smutsiga uniformer. Hos några gled ett svagt
leende öfver de bistra, väderbitna dragen. Kanske hade
de glömt all sin nöd och drömde att de sutto hemma hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
