Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina kära? Men på andra voro anletsdragen förvridna,
liksom våndades de i plågor. Icke ens i sömnen hade
tankarne på deras olyckor öfvergifvit dem.
Plötsligt märkte han att de borterst liggande soldaterna
började röra på sig. En tropp ryttare hade kommit
sprängande mot dem och väckte dem under höga rop. I massor
vaknade knektarne och reste sig med sömndruckna ögon.
Ropen tilltogo i styrka, de hördes öfver hela lägret, och
slutligen kunde Kruse urskilja några ord:
— Ryssen är öfver oss! Ryssen är öfver oss! skreko
knektarne och sprungo villrådiga om hvarandra.
Kruse tvekade om han skulle gå in och väcka kungen.
Det kuude kanske endast vara ett falskt allarm, och då stod
han där med skammen och utsatte sig för kungens
missnöje.
Men ropen blefvo allt bestämdare. Han ropade an ett
par ryttare, som redo förbi honom.
— Är det verkligen sant att fienden är i antågande?
— Ja. Vi ha varit ute på rekognoscering och sett
honom, svarade ryttarne.
Då tvekade icke Kruse längre utan skyndade in i
stugan, som tjänade kungen till bostad.
Utsträckt på en tunn madrass på golfvet låg Karl den
tolfte och sof lika lugnt som om han vunnit den mest
lysande seger. Med ena handen omfattade han värjfästet,
den andra hade han lagt under kinden. Ej ens i sömnen
vek det underliga leendet från hans läppar.
Ett ögonblick stod Kruse, gripen af en känsla af
vördnad och beundran, framför den sofvande kungen och
betraktade honom. Så lutade han sig ned och vidrörde lätt
hans axel.
Genast slog kungen upp ögonen och satte sig upp.
— Hvad är det? frågade han förvånad, då han såg sin
löjtnant stående framför sig.
— Ers majestät, fienden nalkas, svarade Kruse med
hatten i hand.
— Huru! Vet löjtnanten det alldeles säkert?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
