Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men skulle han öfvergifva dem och rädda sig själf?
Lätt kunde han det. Gyllenkrook hade skaffat några båtar
som han funnit vid Worsklastranden. Mazepa hade redan
gjort i ordning sin farkost för att frakta sina fruntimmer
och guldtunnor öfver. Han visste att generalerna önskade
det. Men ändå bar det emot. För första gången i sitt lif
hade han måst vika tillbaka. Och skulle han nu också
öfvergifva dem, som hittills troget följt honom i alla faror
och utan klagan burit de svåraste lidanden. Det skulle utan
tvifvel tydas som feghet.
— Karl den tolfte feg! Nej, aldrig! mumlade han för
sig själf, då han grubblande låg på madrassen.
Vakten anmälde Lewenhaupt. Då kung Karl hörde
hans namn, förstod han hvad generalen ville honom och
skickade bort Hultman.
Lewenhaupt inträdde långsamt och föll på knä vid
kungens läger. Denne betraktade honom misstänksamt men
yttrade ingenting.
— Allernådigaste herre! började Lewenhaupt i nästan
hviskande ton. Gud tröste oss för den belägenhet, hvari vi
blifvit försatta. Fienden är efter oss och så snart den
hunnit hit, återstår oss ingenting annat än att antingen
tillfångatagas eller nedhuggas. Jag ber därför ers majestät
i Jesu namn att rädda sin egen höga person medan ännu
tider är.
Lewenhaupt tystnade och betraktade bönfallande
kungen. Denne satt tankfull och stirrade tyst framför sig.
Slutligen sade han helt kort:
— Nej, jag vill icke lämna tropparne. Vi skola stanna
där vi äro och försvara oss.
— Omöjligt, ers majestät!
Och Lewenhaupt började åter framhålla härens
förtviflade läge, soldaternas modlöshet och omöjligheten af ett
försvar mot den öfverlägsna fienden. Han lutade sig fram
mot kungen och besvor honom bevekande att fly.
Kungen blef otålig.
— Generalen vet icke hvad han säger. Jag har andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
