Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhöllo. Han litade på sin gamla lycka och på sin personliga
makt öfver soldaterna.
— Så snart de se mig rida i spetsen, skola de nog
följa och fäkta med samma tapperhet som förut, menade han.
Men Gyllenkrook svarade:
— Jag fruktar, ers majestät, att när fienden kommer,
skola de flesta sträcka gevär och de öfriga kasta sig i floden.
För att undersöka sinnesstämningen bland trupperna
befallde kungen fram sin bår och lät bära sig omkring
bland soldaterna.
Hvart han kom mottogs han af en dof tystnad.
Modlöshet och förtviflan hade gripit de svenska knektarne.
Endast officerarne hälsade honom. Och icke ens alla af dem.
Många märkte honom ej. Så upptagna voro de att vidtaga
förberedelser för att komma öfver floden.
Allt hvad af timmer, rep och spik, som kunde
uppbringas från det brända Perevoloczna, tillvaratogs och
användes att bygga flottar. Men det blef icke mycket. Några
förkolnade stockar, dörrar och bräder var allt.
Modlösa irrade hopar af soldater omkring på stranden
och skådade dystert ut öfver flodens vatten. I synnerhet
voro zaporogerna förtviflade. Några dagar före slaget hade
Ilja Wassiljewitsch kosacker på kung Karls befallning stött
till hären och jämte Mazepas folk deltagit i drabbningen.
De visste hvad som väntade dem, upprorsstiftarne, i fall de
föllo lefvande i tsarens händer. Prygel, tortyr och den kval
fullaste död kunde de vara säkra på. Till hvarje pris måste
de rädda sig öfver floden och redan nu på eftermiddagen
syntes åtskilliga af dem, simmande bredvid sina hästar,
försöka taga sig öfver. För en och annan lyckades det väl,
men de flesta bortrycktes af de strida böljorna och
drunknade i sina kamraters åsyn.
Mörk till sinnes återvände kung Karl till sitt tält. Han
måste erkänna för sig att Gyllenkrook hade rätt. Med dessa
soldater, hvilka icke längre lydde och bland hvilka all
ordning tycktes upplöst, vore föga utsikt att kunna motstå den
segrande fienden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
