Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändock till sist kunna rädda hären steg upp hos honom, och
han beslöt skynda tillbaka till kungen för att delgifva
honom Iljas förslag.
Under vägen mötte han Creutz, som omtalade för
honom att kungen ändrat sig och nu beslutat lämna hären.
— Allt bättre och bättre! mumlade Lewenhaupt och
begaf sig till kungen.
Denne lyssnade uppmärksamt. Då Lewenhaupt slutat,
yttrade han:
— Ja, det är kanske inte omöjligt. Men då är det
skäl att jag stannar kvar här så länge.
— Nej, ers majestät! svarade Lewenhaupt, förskräckt
öfver att kungen nu kanske icke längre ville resa. Det blir
i alla fall bäst att ers majestät så fort som möjligt sätter
sin egen person i säkerhet. Afven om hären kan komma
öfver Worskla, tar det likväl en tid af minst två dagar i
anspråk, och fienden kan vara öfver oss hvilket ögonblick
som helst. Sedan kunna ju kurirer uppehålla förbindelsen
mellan ers majestät och trupperna.
Kungen betänkte sig några ögonblick.
— Ja, jag lämnar hären i natt och medtager ett följe
på en tusen man och några af de högre officerarne.
Generalen kan ju få plats i min båt.
Lewenhaupt kastade en hastig blick på kungen. Ville
denne pröfva honom, eftersom han erbjöd honom att
medfölja. Kanske kungen misstänkte att hans ifriga
uppmaningar att fly endast berodde på omsorg för hans egen
säkerhet. Nog kunde det vara lockande att följa med i stället
för att bli fånge hos ryssen. Men hellre då stanna än att
utsättas för en sådan misstanke.
— Ers majestät, jag ber att få stanna kvar vid hären
och dela dess öden i lycka eller olycka. Gifver Gud oss
att denna natt och nästa dag få vara i fred för fienden,
har jag ännu något hopp om, att med Guds hjälp kunna
frälsa trupperna. Men därför måste ers majestät ju förr
dess hellre öfvergifva oss, och vi själfva söka skynda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
