Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kruse hade märkt dem. Hastigt borrade de båda
svenskarne ned hufvudena i gyttjan så mycket de kunde,
äfven med fara att kväfvas.
Ryssarne voro nu alldeles inpå dem och klampade
omkring med sina stora stöflar.
— Bara de icke trampa på oss; bara de icke trampa
på oss, då äro vi genast upptäckta, tänkte de båda
svenskarne med en rysning.
Till slut kunde kapten Rensel icke hålla sig längre.
Gyttjan täppte till hans mun, den vidriga lukten steg
honom alltför skarpt i näsan, han var nära att kväfvas och
lyfte hufvudet för att få litet luft. I detsamma frustade
han till för att få bort en del af gyttjan.
De två ryska soldaterna hörde det och blefvo
uppmärksamma. En stund stodo de tysta och lyssnade. Men
nu aktade sig kaptenen visligen för att frusta mera.
— Hörde du? Hvad tror du det var? frågade den
ene ryssen sin kamrat.
— Det var visst bara en and, som snattrade i vassen;
svarade den andre.
— Tror du. Men jag tyckte knappast det lät så,
yttrade den förste och gaf sig ut i vattnet, där han slog med
sin värja.
Men ingen and flög upp. Än en stund stodo de båda
ryssarne alldeles i närheten af de två svenskarne, men när
de ej längre hörde något ljud och ej heller sågo något
misstänkt, aflägsnade de sig så småningom.
Med en suck af lättnad lyfte Rensel och Kruse upp
sina hufvuden, rengjorde ansiktena från smuts och
inandades luften i djupa drag.
Skymningen föll. Det blef allt mörkare och mörkare,
ännu kunde de urskilja ryska soldater på stranden, men så
småningom försvann allt i dunkel och de tackade sin Gud
för att de voro räddade.
Natten svann. De vågade sig icke upp, utan förblefvo
i sina obehagliga gömställen. Och tidigt morgonen därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
