Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sågo de till sin glädje ryssarne aftåga med de fångna
svenska soldaterna.
Men icke förrän skarorna försvunnit, vidtogo de anstalter
för att komma fram i dagen. Detta var dock lättare sagdt
än gjordt. Gyttjan klibbade fast vid kläderna, de arbetade
med händer och fötter, så att svetten lackade om deras
ansikten, men ingen vart kommo de.
— Så där ja. Kanske den sista villan blir värre än
den första. Kanske vi här äro dömda att svälta ihjäl och
pinas till vanvett af den brännande solen, tänkte de
med fasa.
— Hur går det? Kan du taga dig upp? ropade Kruse
till kamraten.
— Omöjligt. Mina ben sitta som i ett skrufstäd,
svarade Rensel.
— Ja, mina med.
Så började de åter arbeta för lifvet, men utan resultat.
Kruse var nära att förtvifla, då han kom att tänka på att
han möjligen kunde ha någon hjälp af sin långa värja.
Efter mycket besvär lyckades han verkligen få den
framdragen. Sedan lade han den tvärs öfver gyttjan, satte
händerna på den och sökte lyfta sig på armarne. Han
ansträngde sig af alla krafter, ådrorna svällde i hans panna,
han var blodröd i ansiktet, värjan sjönk allt djupare ned i
dyn, men till sist kände han att benen började lossna. Och
efter en stunds vidare arbete hade han lyckats göra sig fri
och kommit upp ur jordens innandöme.
Men hur han såg ut. Som en lerstod snarare än som
en människa. Gyttjan omslöt honom tjockt på alla sidor,
så att han knappast kunde gå. Och trots sin sorgliga
belägenhet, kunde kapten Rensel icke återhålla ett leende, då
han såg sin kamrat komma stöflande mot honom i denna
underliga dräkt. Men på samma gång var han ytterligt
förvånad öfver att se det Kruse verkligen lyckats krafla sig upp.
— Men hur har du då tagit dig upp ur denna
gyttjegraf? Jag kommer icke ur fläcken, hur mycket jag än
anstränger mig, yttrade kapten Rensel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
