- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
269

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Jag drog min värja, och som du vet, så hjälper
den i alla skiften, till och med då man ligger nedgräfd i en
gyttjegrop öfver öronen.

— Din värja!

— Ja, jag lade den tvärs framför mig, satte händerna
på den och kom upp.

— Sannerligen skall jag icke försöka detsamma.

— Nej vänta. Jag har ett bättre förslag.

— Hvad då?

— Jag söker reda på några plankor att lägga under
fotterna och sedan tror jag nog, att jag skall kunna hjälpa
upp dig.

Snart hade Kruse letat reda på några brädbitar och
efter en stunds arbete befann sig äfven kapten Rensel på
fötter.

Han drog en suck af lättnad.

— Det var skönt att vara ofvan jord igen.
Sannerligen trodde jag icke, att jag skulle få sitta där till evig tid,
yttrade han.

— Ja, nära var det. Men låt oss nu gå ut i vattnet
och söka skrapa bort den värsta smutsen, svarade Kruse.

De båda svenskarne klefvo försiktigt ut i det dyiga
vattnet, och efter ett mödosamt arbete med knifvar,
brädribbor och vassknippen hade de fått kläderna något så
när befriade från smutsen.

De satte sig ned på stranden och skådade melankoliskt
omkring sig. Icke en människa syntes till. Ryssarne voro
borta, och de två svenskarne voro allena. Endast här och där
syntes högar af lik efter fallna kämpar och en och annan
vagn, som befunnits så söndrig, att ryssarne icke kunnat taga
den med sig.

— Den som nu hade någonting att äta, utbrast Kruse.

— Ja, det vore bra. Jag är förfärligt hungrig. Men
innan vi leta efter matvaror, föreslår jag, att vi kläda af
oss spritt nakna och lägga kläderna att torka i solen. Det
är tillräckligt varmt och för öfrigt kanske vi kunna taga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free