Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hjälp mig! Hjälp mig! Jag håller på att sjunka.
Jag kväfs, skrek hufvudet.
— Lugna dig, kamrat! Vi skola nog hjälpa dig upp,
svarade honom de andra.
Snart var han i följd af deras förenade krafter
uppdragen ur dyn, och sedan han tackat dem för hjälpen,
berättade han, att det sannolikt fanns flere uppåt floden,
som gömt sig på samma sätt.
Raskt skyndade Kruse och Rensel vidare, lämnande
kamraten att hämta sig efter sin lefvande begrafning.
Och inom kort hade de funnit två halfkväfda,
förtviflade flyktingar till, som de hjälpte upp ur deras trånga
gömställen.
De voro nu fem svenskar. Sedan de sist upphissade
rengjort sig något och ätit af det våta bröd, som de hade
i sina fickor, hölls rådplägning, hvarvid beslöts, att de skulle
följa Kruses plan och taga sönder några vagnar till en
flotte.
Hela dagen höllo de på därmed. Ett par yxor, som
de funnit, kommo dem väl till pass och för öfrigt använde
de sina värjor. Bräder, hjul, hela vagnsbottnar buros ned
till floden och sammanbundos så godt sig göra lät med
remmar och rep. Af skacklor och brädbitar gjordes åror, och
då skymningen föll, hade de lyckats förfärdiga sig en
någorlunda användbar flotte, med livilken de trodde sig kunna
färdas öfver floden.
Men den dagen var det för sent. Mörkret kom,
hvarför de uttröttade lade sig att sofva på flodstranden.
Tidigt följande morgon begynte de åter arbetet. Från
döda kamrater hopsamlade de så mycket proviant, de kunde
komma öfver, medtogo därjämte krut, kulor och några
bössor, hvilka de, tillsammans med ett par tältdukar,
lastade på flotten. Så var allt färdigt och de lade ut.
I början gick det tämligen bra. De klumpiga årorna
förde flotten säkert fastän långsamt ut från land, och de
hoppades inom några timmar ha kunnat tillryggalägga den
något öfver en half mil breda floden. Men då de hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
