Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Rösten ur gluggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
...Knappt hade de rest, förrän jag och min tjänare
stego till häst och följde efter. Jag kände väl vägen och
behöfde icke rida dem så nära att jag kom i sikte. Men
ibland sände jag min tjänare framför mig för att spana om
de verkligen fortforo på samma stråt och icke ändrat sin
resa. I snabb fart gick färden, och en dag voro vi framme.
Då bytte jag om dräkt, klädde ut mig till simpel jägare
och hyrde in mig på ett ställe i närheten.
...Under förevändning att gå på jakt, ströfvade jag
omkring slottet så nära jag vågade. En och annan gång
såg jag Vera, men alltid på så långt afstånd att jag icke
kunde sätta mig i förbindelse med henne. Min betjänt hade
gjort sig bekant med flere af slottets folk och blifvit god
vän med dem. Af honom fick jag underrättelse om hvad
som tilldrog sig där.
...I det längsta hoppades jag att fadern, grefve
Sapieha skulle begifva sig bort, så att jag utan att störta oss
båda i olycka, kunde närma mig Vera. Men förgäfves.
Den gamle grefven gjorde ingen min af att resa sin väg.
Jag blef förtviflad. Nu hade det förflutit flera månader,
sedan jag sist talade med henne. Jag måste träffa henne,
kosta hvad det ville.
...Jag funderade hit och dit; uppgjorde den ena
planen efter den andra, tänkte på att röfva bort henne och
fly någonstädes eller att kasta mig för grefvens fotter och
besvärja honom att glömma våra familjers fiendskap —
men alla planer förkastade jag såsom värdelösa eller
outförbara. Slutligen beslöt jag mig för att söka muta någon
af slottets tjänare och på så sätt få fram ett bref till Vera.
Härvid kom min betjänt mig väl till pass. Som jag förut
nämnt, hade han gjort sig bekant med husets folk och
blifvit god vän med flere af dem. Jag lämnade honom ett
försegladt bref jämte en penningsumma och befallde honom
att utföra uppdraget.
— Men du måste gå försiktigt, ytterst försiktigt
tillväga, förmanade jag.
— Ja, naturligtvis, svarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
