Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Rösten ur gluggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men hvar?
— Det var under andra omständigheter.
Polacken tystnade och blickade omkring sig. Till sin
förvåning och förargelse märkte han, att han var omgifven
af nästan hela knektaskaran, som girigt lyssnande stod och
hörde på. Endast några sutto kvar vid bordet. De tyckte
bättre om vinet och brydde sig ej om hvad främlingen
pratade.
Polacken rynkade ögonbrynen. För officerarne, Kruse
och Mårten, kunde han väl omtala sitt lifs historia, men
icke yppade han därför sin hemlighet för en rå knektahop.
Han vände sig till Kruse.
— Hvad jag har att säga, lämpar sig ej för soldaternas
öron. Säg därför till dem att återvända till bordet och
icke stå här och lyssna, yttrade han.
Kruse hade redan förut tänkt ge knektarne befallning
att draga sig tillbaka, men då främlingen icke gjort någon
min af att vara störd, hade han underlåtit detta.
Nu reste han på sig och yttrade barskt:
— Hvarför stån I här? Har vinet sinat i kannorna,
har maten tagit slut, eller kanske ni aldrig sett en polsk
ädling förr? Packa er genast hädan och låt oss vara ostörda!
Knorrande drogo sig knektarne tillbaka och satte sig
åter kring bordet. Men vinet ville icke smaka dem. De
läckra stekarne och de sköna pastejerna fyllde förgäfves
deras näsor med sin doft. Gång på gång vände de sig om
för att lyssna. Men då de märkte att deras löjtnants blickar
bistert voro riktade på dem, slogo de ned ögonen och
mumlade någonting.
— Jaså. Edra möten blefvo likväl till sist upptäckta;
och ni blef därför kastad i fängelse, återtog Kruse.
— Ja, som jag sagt.
— Men hur gick det till?
Polacken teg en stund. Så lyfte han hufvudet och
betraktade Kruse och Mårten med en halft ironisk, halft
generad min.
— Nåja. Jag kan likaså gärna tala om det. Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
