Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Rösten ur gluggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hungern började gnaga i inälfvorna kommer man på andra
tankar och jag åt...
Polacken tystnade ett tag och slog i vin åt sig.
— Men hvad blef det af Vera? Fick ni aldrig veta
något om henne?
— Jo, för att ännu mera öka mina kval, hade de nog
grymhet att omtala, att hon blifvit sänd till ett kloster och
och för alltid skulle stanna där. När jag fick höra detta,
blef jag förtviflad. Jag ville icke lefva längre. Förgäfves
såg jag mig omkring i den skumma hålan efter någonting,
hvarmed jag kunde göra slut på ett förhatligt lif. Intet
fann jag. Ej en repstump eller en krok. Då störtade jag
mig med hufvudet före mot väggen för att på detta sätt
göra slut på mitt lif, men allt hvad jag därmed uppnådde
var att förskaffa mig ett krossår och en förfärlig hufvudvärk.
Ej ens att dö unnade man mig.
Medvetslös störtade jag till golfvet och väcktes först
af vaktarens sparkar.
— Jaså, du har försökt döda dig. Det skall du icke
bry dig om. Det tjänar ingenting till och lyckas nog icke
heller. För resten har du det ju bra och kommer nog att
stanna här länge, yttrade denne hånfullt.
Jag svarade honom ej; men raseriet kokade inom mig
och det var icke långt ifrån att jag kastat mig öfver honom
och sökt strypa honom. Men väl var att jag icke så gjorde,
ty då hade jag sannolikt blifvit slagen i järn och fått ett
ännu hårdare fängelse.
— Jag tyckte det var hårdt nog som ni hade, menade
Kruse.
— Visserligen. Men ni kan icke föreställa er, hur
uppfinningsrika polackar kunna vara, när det gäller att pina
fångar. Tortyr användes mycket här i landet, och man
söker naturligtvis i det längsta att undgå sådan... Nå för
mig var det tortyr nog att vara skild från Vera och veta
henne för alltid begrafven i ett kloster. Men jag svor, att
om jag någonsin komme ut, skulle jag uppbjuda alla mina
krafter för att söka reda på henne och befria henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
