Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kojan utgjordes af ett enda ytterligt torftigt rum. Icke
en möbel, utom en pall på tre ben fanns där. På denna
satt framför den öppna spiseln, å hvilken några grenar
flammade, en mänsklig varelse, som hade aflockat Kruse
hans utrop. Han vände ryggen åt dem, så att de icke
kunde skönja hans ansikte.
Att döma af det mörka håret och den smärta kroppen
tycktes det vara en ganska ung man. Han var bokstafligen
klädd i bara lumpor, så eländiga att, fastän de två
svenskarne mången gång under fälttågen sett rysansvärda saker
i den vägen, de likväl aldrig skådat maken. Inga skor hade
han på fotterna utan dessa voro omlindade med tyglappar.
Byxorna, vida och af en egendomlig form, sådan som
ryssarne begagna, hängde i trasor, så att skinnet lyste fram.
Han satt halfnaken framför elden och hade i knäet en
vidunderligt smutsig fårskinnspäls, hvarur han gång på gång
plockade någonting, som han kastade i elden. Han var så
upptagen af detta sitt göromål att han, fastän fönstret
saknade ruta, icke hörde de två svenskarnes samtal utanför.
— Jag undrar, hvad det kan vara för en stackars
djäfvul. Den där måtte icke ha tvättat sig på mången herrans
dag, hviskade Kruse.
— Nej, smutsen hänger ju i flagor på hans utmärglade
kropp. Han ser ut som en strykare. Undrar om han är
ryss, polack eller jude?
— Farlig är han i alla händelser ej. Låt oss gå in
och hälsa på göken.
Kruse och Mårten öppnade dörren och trädde in i
kojan. Så fort mannen hörde någon komma, rusade han
häftigt upp från pallen. Det var som han sökt någon
vrå att dölja sig i. Då hans ögon mötte de två svenskarnes
låg däri ett skyggt, skrämdt uttryck som från ett jagadt
djur. Ett gurglande ljud trängde ut från hans läppar, och
han höjde händerna liksom för att bedja om försköning.
Plötsligt märkte han att de inträdande buro svenska
uniformer. Genast förändrades hans drag. Hans skygga
ögon lyste upp med glansen hos en dåres och med ett tjut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
