Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kommer du i håg, huru vi då togo afsked af
hvarandra på samma sätt som nu, för den händelse någon af
oss skulle blifva dödad under striden. Jag lämnade dig
då ett bref och bad dig att, i fall du före mig skulle
återvända, uppsöka en viss prästfamilj i närheten af Vättern
och hälsa en ung flicka, Ingrid Eriksdotter, från mig.
Minns du det?
— Ja.
— Nu kommer du nog, om allt går lyckligt, hem till
Sverige före mig. Lofva mig då att söka upp henne och
hälsa henne från mig.
Jag lofvade det.
— Och nu farväl, kamrater. Må ni ha lycka på
eder färd och nå hemmet. Mina böner skola följa er.
— Farväl, vän Hård. Var vid godt mod! Kanske
fred snart blir sluten och du blir utlöst, svarade vi.
Hård log, som om han hade trott oss. Men vi sågo
nog på honom, att han icke hyste något hopp. För sin del
trodde han, att han skulle få stanna på platsen till sin död.
Så gjorde vi oss i ordning till affärden. Försiktigt
kröpo vi ned i hålet. Hård hade lofvat stanna ett par
timmar i rummet och sedan flytta låren öfver öppningen.
Det enda vi voro ängsliga för, var att någon ryss skulle
se honom vara tillsammans med oss sista kvällen, men
Hård sade, att så ej var förhållandet.
En sista nick åt honom och vi försvunno i jorden.
Det dröjde en god stund, innan vi, släpande våra säckar
efter oss, lyckades arbeta oss genom gången. Men slutligen
hunno vi fram, och endast ett tunt jordlager skilde oss
från friheten och världen.
Försiktigt bröt jag mig igenom det med spaden.
Alldeles svart i ansiktet och nästan blind af den nedrasande
jorden stack jag upp hufvudet, gnuggade mig i ögonen och
såg mig omkring. Till min glädje befunno vi oss längre
bort från muren, än jag tänkt. Den skymtade som en
mörk höjd, och ofvanför den kunde jag svagt se silhuetten
af en vakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
