Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skynda undan så fort som möjligt, ifall bönderna icke skulle
upphinna oss. Redan hörde vi bakom oss deras rop, ehuru
vi icke på grund af mörkret kunde upptäcka dem. Till
slut blefvo vi så uttröttade, att vi måste sätta oss ned. Åter
hördes böndernas rop, allt närmare och närmare. Belöningen,
som var utfäst för gripandet af förrymda svenskar, lockade
dem, och de gjorde tydligen stora ansträngningar för att
gripa oss. Att springande kunna undgå dem, trodde vi ej
vara möjligt, sjuka och utmattade som vi voro. Återstod
endast att gömma sig någonstans. I närheten sågo vi en
klyfta mellan några klipphällar. Dit skyndade vi, kröpo
in så långt som möjligt och bredde några granruskor
öfver oss.
Bönderna kommo allt närmare. De rusade tätt förbi
klyftan, så att vi kunde se deras långa, fladdrande rockar,
men brydde sig till vår lycka ej om att undersöka den.
En lång stund lågo vi kvar där. Till slut kände vi att det
blef för kallt, vi voro nästan stelfrusna och måste röra på
benen. Då stego vi upp och smögo oss därifrån.
— Men hur gick det till, när Björn blef sjuk och du
måste lämna honom? Det skulle varit roligt att få göra
den käcke gossens bekantskap, afbröt Kruse.
— Hur det gick till. Ja, det skall du få höra.
Egentligen blef han sårad och oförmögen att vandra. Det var
en lömsk rackare till bonde, som gjorde honom det sprattet.
— Råkade ni då i strid med bonden?
— Nej, det var han som öfverföll oss under natten,
sannolikt för att komma åt de få slantar, som vi hade kvar.
....Det var åter en afton, som vi kommo till en gård,
där vi beslöto bedja om härberge. Vi knackade på och
trädde in i hopp om att få stanna där öfver natten.
I allmänhet hade de ryska bönderna och deras kvinnor
varit vänliga mot oss. Men denne, som vi nu träffade på,
var en ogin en. Förgäfves bådo vi honom att få stanna
och lofvade att betala för oss. Han nekade bestämdt. Inga
strykare ville han ha att göra med, och så kanske han icke
trodde oss om att ha pengar. I sin förtviflan tog då Björn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
