Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sultanen, din herre, skall säga då han får veta, att du
slutit fred på sådana villkor?
Det blixtrade till i vizirens svarta ögon.
— Sultanen må säga hvad han vill. Jag har makt
att leda hären och sluta fred, som jag behagar, svarade
han.
Ett ögonblick betraktade kung Karl honom som om
han tänkt gifva ett skarpt svar, men han yttrade endast:
— Du har begått ett fel, men ännu är det tid att
godtgöra det och upphjälpa min sak. Lämna mig blott fria
händer! Jag skall ansvara för alltsammans hos sultanen,
och du skall icke behöfva släppa till en enda man, ty jag
vet ganska väl, hvar jag skall finna folk, som vilja följa
mig.
— Och hvilka skulle det vara? frågade viziren
förvånad.
— Polackarne och tartarerna, svarade kungen.
— Hm! mumlade viziren misstroget.
Han satt en stund tyst och betänkte sig. Så vände han
sig till kungen och yttrade kort:
— Nu är det i alla fall för sent. Det måste förblifva
vid den fred, som jag afslutat med tsaren.
Men nu förlorade kung Karl tålamodet. Det blixtrade
till i hans ögon och en mörk rodnad visade sig på hans
kinder. Han sprang upp och knöt handen midt för
vizirens näsa.
— Du fege och gnidige turk! Det är din eländiga
snålhet, som förmått dig att afsluta en sådan har fred. Men
det skall stå dig dyrt, utbrast han vred.
Icke en min rörde sig i vizirens bleka ansikte. Han
satt som om han varit af trä. Slutligen reste han på sig
och aflägsnade sig utan ett ord. Kungen sparkade efter
honom, så att sporren vecklades in i hans mantel och denna
sönderslets. Viziren bleknade ännu mera, men låtsade
ingenting om.
Äfven kungen skyndade ut och träffade strax utanför
tältet Poniatowski, som väntat på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
