Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, hvad sade viziren? Har det lyckats ers majestät att
öfvertala honom att omintetgörafördraget? frågade Poniatowski.
— Den eländige hunden framhärdar i sitt beslut om
fred. Han tycker i sin smutsiga snålhet, att han för egen
del fått nog. Men det skall stå honom dyrt. Nu vill jag
emellertid göra ett försök med tartar-khanen. Får jag blott
honom och polackerna på min sida, kan jag reda mig utan
viziren och hans folk, svarade kungen.
Denne och Poniatowski stego till häst och begåfvo sig
till tartar-khan. Men äfven denne visade sig omöjlig. Han
hade nog icke varit obenägen att alldeles tillintetgöra eller
tillfångataga tsaren, då man haft honom i sin makt, men
då fred nu en gång blifvit sluten, ville han icke bryta den.
Trots kungens och Poniatowskis alla öfvertalningar kunde
han icke förmås att frångå denna sin mening, och i
vredesmod aflägsnade sig kung Karl. Han insåg nu, hvilket fel
han begått, då han icke på grund af sin stolthet först
antog vizirens inbjudan att komma till hären. Då skulle
säkert hela saken ha aflupit annorlunda. Kanske han
kunnat få uppfyllda alla de förhoppningar, han närt under de
långa åren i Bender. Nu var allt på samma sätt som förut
och det återstod ingenting annat än att ännu en gång söka
förmå sultanen att bryta freden. Om han också skulle
behöfva ligga tio år i Bender, skulle han dock till slut med
sultanens hjälp krossa tsaren. Sedan kunde han ärofullt
återvända till sitt land.
Dessa tankar sysselsatte kungens sinne, medan de redo
tillbaka till det turkiska lägret, men trots sin djupa och
rättmätiga harm afspeglades föga däraf på hans ansikte.
Poniatowski betraktade honom förvånad. Nu hade hoppet,
som varit så nära att uppfyllas, helt och hållet blifvit
gäckadt, och dock visade sig kungen lika lugn och sorglös som
vanligt. Det häftiga vredesutbrottet mot viziren hade gått
öfver. Intet kunde numera rubba honom i hans lugn.
Då de kommit i närheten af turkiska lägret och kunde
öfverblicka tsarens ställning, sågo de att hans trupper redan
höllo på att borttåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
