Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ryska lägret var ett myllrande lif och den lifligaste
glädje. Tälten togos ned, proviantvagnar spändes för och
med klingande spel och fladdrande fanor, drogo trupperna
därifrån.
Tsarens glädje öfver den oväntade räddningen var
naturligtvis mycket stor, och han tackade uppriktigt sin gemål
för hennes goda förslag och för det hon ej som han förlorat
modet. Lika litet som han vid fälttågets början anade den
olycka, som skulle inträffa, lika litet kunde han i sin svåra
olycka föreställa sig en så lycklig räddning. Han hade ju
redan affärdat ett bref till ryska rådet, hvari han erkände
sitt förtviflade läge, framhöll att han sannolikt skulle blifva
fången och att de för den händelse borde utse en
efterträdare. Och han förbjöd dem till och med att åtlyda de
befallningar, som han kunde utsända från sitt fängelse. Till
den grad viss var han om sin undergång.
Äfven de ryska officerarne hade förlorat hoppet om
räddning. Och när det första fredsförslaget afgick till
viziren, yttrade en af generalerna, att den, som lockat tsaren
till detta krigståg, vore väl den störste galning på jorden;
men om under de rådande förhållandena viziren mottoge
de erbjudna penningarne och gåfve dem fred, då vore han
en ändå större galning. Så föga hopp hade han om en
lycklig utgång af förslaget.
Dubbelt stor blef därför glädjen, då de så oförmodadt
sluppo ur fällan. För sina landsmän och utländningar sökte
tsaren nu liksom vid Narva dölja det verkliga förhållandet
och lät utsprida att ryssarne haft en tre dagars lång
drabbning med turkarne, hvarvid dessa blifvit slagna, förlorat
tjugufem tusen döda och åttio tusen fångar och att viziren
då begärt fred, hvilket tsaren godhetsfullt beviljat honom.
Men till sist kunde icke villkoren om Azovs
återlämnande döljas för ryssarne. De tyckte det var en besynnerlig
seger, efter hvilken man afhände sig ett land. Men då
förklarades det, att tsaren var ledd af en högre statskonst och
beslutit vända Rysslands makt från Svarta hafvet till
Östersjön. Och med det beskedet fingo ryssarne nöja sig. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
