Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Sjuklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans sida... Och det kan föröfrigt väl behöfvas,
tilläde han.
Buss blef nyfiken.
— Hvad menar du, frågade han.
— Vet du icke, att kungen numera alltid ligger med
två laddade pistoler i sängen?
— Nej, det har jag ej hört talas om, utbrast Buss,
förvånad.
— Så är det emellertid.
— Men hvarför?
— Han är rädd.
— Huru! Hvad sa du? Låt mig höra om det där en
gång till.
— Han är rädd, säger jag.
— Kung Karl rädd! Omöjligt. Hvad är det för dumt
prat, utbrast Buss häftigt.
— Så är det emellertid.
— Men hvarför?
— Han fruktar lönnmördare.
— Lönnmördare?
— Ja, sedan viziren blef så snöpligt afvisad, lär det
ha kommit flere anonyma bref till honom, däri han hotats
med sådant. Och det är ju icke så vidare trefligt att en
natt vakna och känna en dolk i bröstet. Turkarne äro som
alla sydländingar hämndgiriga och ganska lömska, och en
lejd mördare finna de lätt, som för en ringa penning åtar
sig att förpassa en människa till evigheten, vore det också
vårt glorwürdiga majestät, kung Karl. Det är för att näpsa
sådana försök, som han alltid lär ha två laddade pistoler
hos sig i sängen.
— Jaså. Men det kan man ju icke kalla för rädsla.
Det är helt enkelt en välbehöflig försiktighetsåtgärd. Jag
ville se den man, som lönnmördade kung Karl. Sannerligen
skulle jag icke sticka honom så att han såge ut som ett
såll, utbrast Buss häftigt.
— Åh, jag tänker kungen reder sig ensam. Han låter
nog ingen komma sig in på lifvet, svarade Hjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
