Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tänker ers majestät redan begifva sig i väg?
frågade Düring både skamsen och ledsen.
— Ja, det är ännu långt till kvällen och kanske jag
dessförinnan kan nå nästa ombyte. Du får komma efter,
när du känner dig stark nog.
Förgäfves sökte Düring öfvertala kungen att hvila.
Denne ville icke höra talas därom. Han var allt för otålig
att rida vidare.
— Se här har du pengar! yttrade kungen och räckte
honom en del af reskassan. Den här gamle postkarlen tar
vård om dig och visar dig vägen till nästa ombyte. Jag
rider förut med den yngre.
Kungen gick ut på gården för att se till att hästen
blifvit ordentligt sadlad. De två postkarlarne befunno sig
inne i rummet och samtalade lågmäldt med hvarandra
under det de betraktade den utmattade främlingen.
Düring var ytterligt missnöjd öfver att kungen skulle
rida ifrån honom och på samma gång förargad på sig själf
öfver sin svaghet. Han ville till hvad pris som helst följa
kungen på ridten genom Europa, men tviflade på att hinna
fatt honom, ifall denne en gång ridit från honom. Under
det han låg och funderade, föll en tanke honom in.
Han vinkade till sig den yngre postknekten, som
skulle åtfölja kungen.
— Hur långt är det till nästa ombyte? frågade han.
Karlen nämnde afståndet.
— Skulle du vilja förtjäna en slant? fortsatte Düring
och tog upp några guldmynt ur fickan.
Mannen stirrade förvånad på honom.
— Ja, ser du, det är ju möjligt, som du säger, att I
kunnen uppnå stället sent i natt. Men jag önskar att I
icke kommen dit förrän i morgon bittida. Det är lätt att
rida fel i skogen under natten. Har du förstått mig?
yttrade Düring och lekte menande med guldmynten.
Det lyste till i mannens ögon vid åsynen af penningarne
och han nickade listigt till Düring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
