Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, så får man då ändtligen sofva en stund. Det
kan sannerligen behöfvas, mumlade Rosen och lade sig ned
i mossan under en gran.
Hela förmiddagen gick färden i häftigt traf. Gång på
gång vacklade Düring i sadeln och kände sig nära att digna
till marken af trötthet och sömnlöshet, men han uppbjöd
alla sina krafter och lyckades någorlunda följa kungen.
Denne låtsades ej märka hans trötthet utan red alltjämt på
i rask fart.
Frampå eftermiddagen kommo de till en liten stad,
där ombyte af hästar kunde ske. Kungen stannade
framför värdshuset och hoppade ur sadeln, men då Düring
skulle stiga ur, föll han äfsvimmad till marken.
Kungen betraktade honom ett ögonblick halft förskräckt,
halft leende, så tillsade han den tillskyndande värden och
drängarne att bära in den afsvimmade i huset. Där stänkte
kungen vatten i hans ansikte och försökte på allt sätt
återväcka honom till medvetande. Men omöjligt. Düring låg
som död. Kungen lät honom ligga och satte sig ned att
äta litet mat och dricka ett glas vatten.
Ändtligen slog Düring upp ögonen.
— Nå, hur känner du dig? Tror du dig i stånd att
kunna fortsätta? frågade kungen.
— Jag skall försöka, ers majestät, svarade Düring och
ville resa sig upp, men kunde icke.
— Se här, drick en bägare vin, kanske du känner dig
bättre!
Düring drack och krafterna återvände, men ännu var
han så svag, att han knappast kunde sitta upprätt.
Flere timmar hade förflutit sedan de anlände till
värdshuset, och kungen började bli otålig. Ännu var det långt
till natten och man kunde hinna ett godt stycke på väg.
Men han misströstade att Düring skulle vara i stånd att
följa med.
— Nå, han får väl stanna och komma efter bäst han
kan, tänkte kungen och gaf befallning om två hästar
och postknektar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
