Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor del af den öfriga publiken betraktade dem med
underliga blickar. Han blef uppmärksam. Hvad mande detta
betyda? Fanns det något i deras dräkt, som var orsaken
till detta uppseende? En tanke föll honom in. Skulle
man möjligtvis ana, hvilka de voro? Kanske. De visste
att kungen endast drack vatten, och trots peruk och
förklädnad kunde de lätt igenkänna honom.
Hviskande gjorde Düring kungen uppmärksam på
förhållandet och uppmanade honom att dricka en bägare.
Sedan slog han honom kamratlikt på axeln och yttrade:
— Ja, nu har du väl tillfredsställt din törst. Känn på
det här vinet, det är godt. För tusan, du brukar ju annars
icke vara den, som spottar i glaset.
Kungen hällde leende i en bägare vin åt sig och tömde
den i ett drag.
— Kommer du i håg, när vi drucko med vackra
Lisbeth på värdshuset »Den gödda kalkonen»? skränade Düring
och skålade med kungen. Ha, ha, det var en lustig natt.
Du var allt inte lite förtjust i henne, du lycklige Don Juan.
Men så var också Lisbeth en rasande söt flicka. Jag önskar
jag varit i dina kläder. Hennes skål! Mera vin värd!
För fanen, landsvägsdammet sitter mig ännu i halsen.
Düring skrek och domderade som den värste kroghjälte
och skickade värden efter den ena flaskan efter den andra,
som han tömde med god smak. Äfven kungen drack eller
rättare sagdt låtsade dricka.
— Nej, det kan omöjligt vara han. Ni har fullkomligt
bedragit er, värd, hviskade en af officerarne till denne. Kung
Karl dricker aldrig vin och är aldrig tillsammans med
fruntimmer. Detta, att han skulle druckit med en
värdshusflicka, vore en dödlig förolämpning mot honom. Ingen,
icke ens hans bäste vän skulle på skämt våga yttra något
sådant till honom.
— För öfrigt liknar han icke svenske kungen, inföll
en annan af officerarne. Håret och dräkten betyda
ingenting. Men kung Karl är mycket magrare i ansiktet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
