Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. XIX.
Trasbyket.
På stora landsvägen, som förde från Ungern till
Österrike, färdades en sällsam skara. Somliga redo, andra åkte,
andra åter lunkade till fots. Sällskapet bestod af
mörkhyade, svartögda turkar, kroknästa judar, skäggiga tartarer,
blonda, resliga svenskar, alla trasiga, smutsiga, dammiga,
svultna och uttröttade; ett riktigt tattarfölje. Hvar de
drogo fram, betraktades de af invånarne med undran och
förskräckelse. Barnen gömde förskräckta sina hufvuden i
mödrarnes kjortelveck, fäderna dolde sina ägodelar och
drefvo boskapen till skogs, alla bäfvade och voro förvånade.
Hvad var detta för ett rysansvärdt patrask? Femton hundra
tiggare, klädda i lumpor. De som redo först, de blonda,
ståtliga männen kunde väl gå an, fastän äfven de sägo
farliga ut på sina ruggiga, eländiga hästar. Men de som
kommo efter, åkande eller gående! Tvi för ett sådant pack!
Banditer, barnaröfvare, hundturkar voro de allesamman. Och
så de skreko och larmade. Ingen människa kunde förstå
deras språk, utom en och annan af de blonda. Men då
dessa redo bort till dem och sade några ord, började de
tjuta och skräna som besatta, knöto sina smutsiga,
kloliknande näfvar och skakade dem i ursinne eller höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0547.html
