Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna mot himmelen och utbrusto i klagoskri: Allah!
Allah!
Undrande frågade bönderna hvarandra, hvad dessa
voro för människor, och då någon upplyste dem om att
detta var den sista återstoden af den svenske kungens här,
ville de icke tro honom. Huru! Skulle detta trasbyke vara
den ryktbare kung Karls krigare? Omöjligt! De sågo ju
allesammans ut som eländiga tiggare, hvilka fegt skulle fly
vid första skymt af faran. Och dessa mörkskäggiga,
kaftanklädda män, som tågade efter och tjöto så vildt, icke kunde
väl de vara svenska soldater. Nej, de voro turkiska,
judiska och tartariska köpmän, som svenske kungen och hans
folk voro skyldiga penningar och hvilka nu följde med till
norden för att utbekomma sina fordringar, svarades det. Var
då den store svenske kungen så fattig och hade han inga
penningar, som han kunde skicka efter? Ja, ja, den
svenske kungen var mycket fattig. Han hade icke råd att
underhålla sitt folk och hade i fem långa år lefvat som en
tiggare på sultanens bekostnad. Åh, var det sant?
Eländigt! Eländigt!
Och eländigt var det verkligen i den lilla svenska
skaran, som på en kortare väg långsamt följde efter sin
konung mot hemmet. Knappt med mynt och knappt med
mat; kläderna i trasor, som föga skyddade mot kölden; alla,
officerare som soldater, generaler som kökspojkar, klädda
på samma sätt; alla sågo de ut som eländiga tiggare.
Och så detta tjutande byke efter dem, dessa gnidiga
turkar, judar och tartarer, som tagit femtio och åttio
procent på sina lån och nu ville ha sina penningar tillbaka
och ideligen skränade: Ha vi icke kommit fram snart?
Kunnen I icke låna under vägen och betala oss? Huru
länge dröjer det, innan vi få tillbaka våra penningar? Allah!
Hvarför skulle jag låta mig bedragas af dessa skurkaktiga
svenskar, dessa eländiga fattiglappar? Då kunde det hända,
att någon officer förlorade tålamodet, red bort till det
skriande packet och sade dem några barska ord. Hvilket tjut!
Hvilka gester! Trots eländet kunde officeren icke återhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
