Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Orlinski. Loris Orlinski.
— Och den där flickan, för hvilkens skull han blef
inspärrad?
— Vera Sapieha, dotter till den mäktiga polska släkten
Sapieha, med hvilken släkten Orlinski under århundraden
varit i fiendskap.
— Ja, det var någonting sådant där, vill jag minnas
du nämnde. Men har du inte hört af den där Loris
Orlinski sedan dess.
— Inte ett dugg. Han håller väl på att slåss med
Sapieherna för att få flickan ut ur klostret, där hennes
hårdhjärtade fader inspärrat henne, kan jag tänka mig.
— Tror du det har lyckats honom?
— Hvaba! Om det har lyckats honom att få ut flickan?
Det var då den dummaste fråga, jag någonsin hört. Hur
fanen skall jag veta det, när jag icke hört det ringaste af
honom.
— Ja, det är sant. Det var en dum fråga....
— Något.
— Men jag skulle ändå bra gärna vilja veta det. Han
längtar nog mycket. Och det är svårt att längta. Det
kanske icke finns någon svårare sjukdom på jorden. Jag
minns Hård. Han är väl ännu kvar i Sibirien kan jag tro.
Jag såg nog hur han längtade, ehuru han icke sade
någonting därom. Icke så mycket hem precis, men till den där
Ingrid Eriksdotter, om hvilken han talade, du minns, natten
före slaget vid Pultava. Flickan hade ju lofvat att vänta
på honom och bli honom trogen, och nu går han där borta
och tror så fullt och fast att hon är honom trogen, och
därför förtäres han af längtan till henne, så han blir sjuk.
Ja, det finns sannerligen ingen svårare sjukdom än fåfäng
längtan efter den man älskar, yttrade unge Buss och höjde
melankolisk blicken upp mot de strålande stjärnorna.
Kruse betraktade honom ett ögonblick, häpen öfver sin
väns tal. Så rynkade han på näsan och sade:
— Nej, vän Buss, det var för idiotiskt. Icke blott gör
du mig de dummaste frågor, utan du underhåller mig äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
