Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Den svartklädda damen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bonden stirrade förskräckt på honom.
— Hur vet du det?
— Du sa det ju själf nyss.
— Sa jag? Tyst! Tyst för Guds skull. Ingen får
tala om grefvens dotter. Om han får veta det, bli vi båda
olyckliga.
— Men här är ju ingen, som hör oss. Det är alltså i
Krakau, som hon befinner sig? yttrade min vän.
— Icke i själfva staden, utan i ett kloster strax
utanför, svarade bonden, på hvilken wodkan hade börjat göra
verkan.
Nu visste min vän, hvad han behöfde veta.
— Ja, det där angår ju oss egentligen icke. För mig
må hon befinna sig hvar som helst antingen död eller
lefvande, det rör mig ej, svarade min vän likgiltigt.
— Ja, du har rätt. Det rör oss ej, yttrade bonden.
Men nu hade den starka drycken stigit honom åt
hufvudet och löst tungan på honom. Ett begär att göra sig
intressant för sin nye vän grep honom, och han började
berätta om anledningen till hennes insättande i klostret, om
det nattliga uppträdet, då grefven öfverraskat mig i hennes
rum, om mitt fängslande, och om den gången, då grefven
och allt hans folk öfvergåfvo slottet och flydde till skogs
vid underrättelsen om fiendens annalkande.
— Och kan du tänka dig! När vi efter några dagar
kommo åter, hade de skurkarne utplundrat slottet och släppt
lös fången. Grefven rasade som en besatt och svor på, att
han skulle återfinna och än en gång inspärra honom.
— Nå, fann han honom? frågade min vän.
— Nej, icke hvad jag vet. Åtminstone har han aldrig
kommit hit till slottet med honom. Men för att fången,
som var dotterns älskare och ville gifta sig med henne, icke
skulle återfinna henne, spärrade han för alltid in sin
dotter i klostret utanför Krakau... Men för himlens skull,
nämn icke för någon, hvad jag nu berättat för dig, yttrade
bonden med en skygg blick omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
