Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Hemåt! Hemåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottogs med allmänt gillande och nu fick Kaggen en svär
tid att utstå. Hvar och en som kunde komma öfver snöt
sig i hans päls. Stackars Kagg svängde och vred på sig,
svor och domderade, sparkade och slogs, men alltid var det
någon, som kunde passa på och märka hans vackra skrud.
Och så småningom undergick pälsen en egendomlig
förvandling. I stället för att ha varit hvit som snö, blef den som
en brokigt brunfläckad ko. Då miste Kagg lusten att
vidare uppehålla elegansen i sin dräkt. Förut hade han varit
rädd om den, alltid vändt den hvita ullen inåt, då han
skulle lägga sig på marken. Nu brydde han sig ej längre
därom, kastade sig ned som han var och hvar som helst.
Och till slut återstod icke en hvit fläck af hans vackra päls,
och han såg lika smutsig ut han som vi andra. Men det
skall jag säga er, att han hade nytta af, när vi kommo
fram till Petersburg. Annars hade han väl knappast
kommit ur Ryssland....
— Hur så? frågade löjtnant Lapp förvånad.
— Jo, det var just tack vare vårt eländiga utseende och
våra smutsiga och trasiga kläder, som vi sluppo hem till
Sverige. Hvad skulle väl tsaren med sådana som oss! Hade
vi däremot sett snygga, välmående och intelligenta ut, hade
han nog behållit oss. Nu hade vi emellertid blifvit
varnade i Moskwa. Och därför, då vi skulle fram för
kommendanten i Petersburg, hade vi gjort oss så eländiga som
möjligt, smort ned och trasat sönder våra kläder och tagit
på oss en så dum uppsyn som möjligt. Nåja, somliga af
oss behöfde just icke anstränga sig därför.... Den som
var värst att styra ut sig, var den förut så snobbige Kagg.
Och han såg nästan värst ut af oss allesamman.
....Nåväl, vi kommo inför kommendanten, en ståtlig
och stram herre, iklädd en lysande uniform. Han
betraktade oss, en samling fattighjon i lumpor och rynkade näsan.
Fy tusan, sånt folk! tänkte han väl. Så frågade han, om
det fanns någon eller några bland oss, som tillhört gardet.
Se, dess officerare var tsaren synnerligen mån om att
behålla, emedan han trodde dem vara de kunnigaste i svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
