Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Hemåt! Hemåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väderbitna kinder. Andra föllo på knä och höjde böner af
tacksamhet öfver att ändtligen vara hemma.
Lika utarmade och härjade som deras land stodo
svenskarne på stranden. De fattiga fiskarne slogo sig
tillsammans, togo fram hvad de hade af fisk och bröd och gåfvo
sina landsmän. Sedan hjälpte de dem med lägenheter till
kusten.
Här skildes de flestas vägar. Somliga drogo nedåt
Skåne, andra inåt Småland, andra åter mot norr för att
uppsöka sina hem och anförvandter.
Tillsammans med en kamrat begaf sig Hård uppåt
Östergötland. Han längtade att få återse den lilla
prästgården invid Omberg och bli hälsad välkommen af sin
trolofvade. Men hur han än försökte skynda på, gick det
blott långsamt. Hans stympade fötter och krycka tilläto
ingenting annat. Ibland lyckades han få åka med någon
bonde, men det var endast kortare sträckor: största delen af
vägen måste han gå till fots.
Han hade nu rikt tillfälle att se, huru kriget utarmat
landet. På flere gårdar fanns icke en enda man annat än
orkeslösa gubbar. Kriget hade tagit dem alla. Kvinnorna
skötte landtbruket och gingo efter plogen eller sådde
höstrågen. Många gårdar voro öde. Pesten hade härjat där
och gjort slut på hvad kriget lämnat öfver.
I närheten af gränsen till Östergötland skildes han från
kamraten, som skulle nedåt Jönköpingstrakten. Ensam drog
han genom de djupa skogarne mot Omberg. Öfverallt, hvar
han än knackade på, blef han vänligt mottagen. Folket
delade med sig af barkbrödet och öfverhopade honom med
frågor om fälttågen, om fångenskapen, om kungen och om
soldater, som de kände. På hvarje ställe fick han upprepa
detsamma, men sällan kunde han ge dem något
tillfredsställande svar. Människorna tycktes ha den uppfattningen,
att allesammans i hären, både officerare och soldater kände
hvarandra som en enda familj och därför var det med
bedröfvelse som hustrurna och mödrarne hörde, att han
ingenting visste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
