Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Hemåt! Hemåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folket där inne och skyndade sedan till de andra husen på ön
för att uppbåda räddningsmanskap. Inom kort var hela ön
vaken. Storbåtarne skötos ut och rodda af kraftiga
näfvar pressades de genom bränningarne mot den förolyckade
galeren.
Med ifriga blickar sågo svenskarne räddningen komma.
Blott den hann fram, innan galeren krossades. Ty i så fall
blefve nog icke många öfverlefvande. Och hvad hade de
då för glädje af att ha blifvit befriade från fångenskapen
och fått återvända hem.
Det knakade ohyggligt i galerens fogningar. Det riste
och darrade. Det lät som en dödssjuks stönanden och
suckar. Plötsligt hördes ett brak starkare än de andra. Med
ett väldigt dån gick galeren midt i tu. Däcket sprack och
spillror af detta, bakre masten samt akterdelen vräktes ut
i vågorna. Ett par af svenskarne följde med och syntes
kämpande i vattnet för att nå den del af skeppet, som ännu
hängde kvar på klippan.
I fören hade alle man tätt sammanpackade klamrat sig
fäst. Fiskarne, som sett olyckan, spände krafterna, men
vind och vågor lågo emot, och trots alla ansträngningar
kunde de endast komma långsamt framåt. Efter en stunds
pinsam väntan uppnåddes ändtligen fartyget och de
nödställda svenskarne blefvo tagna ombord.
— Det var då i sista minuten. Sannerligen jag trodde
att jag ännu en gång skulle få trampa Sveriges jord,
yttrade Hård till löjtnant Lapp, då de väl blifvit placerade på
en af båtens tofter.
— Ja, det såg mörkt ut. Det hade dock varit väl
mycket, om vi efter så många års bortvaro kommit
hemmet så nära endast för att se en skymt af det och sedan dö.
Återfärden gick lättare. Vind och vågor drefvo på,
roddarne hade knappast annat göra än att hindra båten
att öfverspolas af de fräsande böljorna. Snart hade de
befriade svenska fångarne landstigit, och utom sig af glädje
kastade sig många af dem ned på marken och kysste den
hårda klippan, medan tårarne strömmade ned för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
