Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag efter träffningen vid Hölands prästgård, att det är roligt
att slåss. Eller hur Pontus.
— Åhjo. Det gick bättre än jag trodde. Men om
man blott kunde få äta sig mätt, innan man börjar slåss.
Då skulle det bestämdt gå myeket bättre. Åtminstone
sloges man väl med gladare sinne.
— Ja, det gjorde man nog. Det är ett litet helvete
att slåss på fastande mage. Men det blir nog ingenting
annat. Hvarifrån skulle vi kunna få oss hvar sin biffstek?
— Sa du biffstek ! skrek Pontus och rusade upp. Tyst,
tyst! Väck för all del icke de svartaste andarne till lif
inom oss.....
Pontus försjönk i vemodiga drömmerier.
— Tänk biffstek! .... Kommer du ihåg dem, som
man kunde få på mäster Svantes ölstuga i Uppsala? Stora,
sköna, saftiga bitar. Åh, du min skapare, den som nu
hade en sådan här! Aldrig trodde jag väl att jag skulle
komma att längta så förfärligt efter en biffstek, som jag
nu gör. Det är så man kunde bita tungan af sig blott
för att få smak på kött. Det var dumt, att du nämnde
någonting om biffstek. Tanken därpå pinar mig så att
jag kan bli galen..... Har du något brännvin kvar i din
flaska?
— Ja, det är några droppar. Men tag icke allt,
svarade Fritz och räckte Pontus sin flaska.
Pontus tog en klunk, hvarpå Fritz drack ur resten.
Det värmde något men blott för en kort stund. Sedan
frös man lika mycket som förr. Hungern kändes ännu
mera pinande. Ingen sömn fick man i ögonen i följd af
det kalla duggregnet. Och i morgon skulle man slåss. —
I Fredrikshall hade kraftiga åtgärder vidtagits för
stadens försvar. Borgerskapet utrustade en stor pråm med
kanoner, som förlädes i hamnen. Under ledning af en
borgare Peder Colbjörnsson beväpnades alla männen, och
till och med kvinnor skaffade sig gevär för att bjuda
svenskarne motstånd. På torget uppställdes fältstycken,
den förnämsta egendomen fördes ned i brandfria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
