- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
665

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Bah! De skulle nog bli förtjusta och ropa »Vivat».
Tänk på hvad de skrifva om honom. Har du icke läst
de vackra verserna, som nyss stått tryckta?

— Pytt! Jag bryr mig icke mycket om verser. Det
kan vara någonting för sådana där dumhufvuden till poeter,
icke för ordentligt folk. Tvi, så’nt släkte. Jag blir
ursinnig bara jag tänker på det eländiga byket. Aldrig ha
de några pengar,..aldrig förstå de att förtjäna pengar.
Men morska äro de. Gå där och svänga på sig, trots
att deras kläder knappt hänga samman i sömmarne. För
ett par dar sedan var en sådan där figur inne hos mig
och erbjöd sig att skrifva ett poem — åh, ett så’nt poem!
Så fint, så vackert, så storartadt hade aldrig blifvit gjordt,
sa han — ett poem ville han skrifva till min hustrus
namnsdag — vete faen hur han listat ut hennes namn — men
jag lät mina drängar sparka ut honom, skall du tro. Han
flög ned för trapporna, så att hans trasiga skört flaxade
om hans smala ben. Tvi sådant byke.

Borgaren spottade på det enrisbetäckta golfvet, blåste
ut ett rökmoln och tömde sin mugg.

— Ja, men poeterna kunna verkligen skrifva vackert
ibland. Se här, hvad som står i tidningen, yttrade den
frodige borgaren och pekade på några verser, som voro tryckta
i det blad han nyss studerat.

Han räckte tidningen till den andre, som tog den och
med tvungen min begynte läsa.

— Är det inte bra? frågade den frodige.

Mannen med det magra ansiktet och den lurande
blicken svarade ej utan läste.

Där stod:

...Ja, oförskräckte Karl! Om du de länder alla
vill återfå, som bort din ovän röfvat har;
så ropa: svenskar, upp att segra eller falla!
Och visa själf, att blott för krig du skapad var.
I fred din hjältearm kan icke fruktad blifva;
ty blott i stridens larm sin kraft han visa kan.
Där skall ock lyckan dig föryngrad ära gifva,
och Mars med bifallsblick ditt fälttåg skåda an.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free