Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nåå? frågade den frodige, då han såg, att den andre
slutat.
— Åhja. Inte så illa. Men hvad tjänar det väl till
att skrifva sådant. Icke eröfrar man tillbaka våra länder
med tidningspoesi, svarade den magre.
— Men man entusiasmerar folket.
— Det tror jag inte. Folket är trött.
Deras samtal afbröts af ett buller, som kom från ett
hörn af salen. De sågo en ung man stiga upp på en stol
och äska tystnad. Han höll ett papper i handen och
började läsa, men kunde omöjligt göra sig hörd för sorlet
omkring.
— Silentium! Silentium! ropade några studenter, som
flockat sig omkring mannen på stolen.
— Silentium! Tyst! Håll käften! skreko de andra
om hvarandra.
Så småningom blef det tyst. Den unge mannen kastade
sitt lockiga hufvud tillbaka, gjorde en graciös gest med
handen och började läsa.
Först kunde de två borgarne icke uppfatta, hvad han
sade, men så småningom, sedan sorlet stillnat, hörde de
tydligare.
». . . För himmel, jord och haf, högtidligt jag förklarar:
I ären mesar en och hvar,
som tadlen tolfte Karl.»
»... Hvad, bör jag räkna dem bland karlar,
som gnälla då de se en liten droppe blod?
Förakt och fattigdom är deras ärestod.»
»... hör, hjältar stolt på vundna fanor sufvo,
och främmadt guld med svärdet klufvo.
Nu säljer man sitt järn, är grann och dricker vin.
Vi tro vår hushållskost är öfvermåttan fin.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
