Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem med glädjestrålande min. De sågo så nya och vackra
ut. Men hvad var det för besynnerliga gubbar på dem.
Icke var det kungens bild utan andra, som han icke kände
igen. Och så underliga ord, som stodo omkring dem. Han
kunde icke förstå hvad de betydde.
— Nå, lika godt. Det tyckes vara samma slags mynt,
som jag såg den rike krämaren ha i morse. De äro
naturligtvis lika bra som alla andra... Hurrah! Nu är stugan
min, och båten min, och Malin min! Och dessutom har
jag gjort kungen och landet en god tjänst genom att sticka
ned en rysk spion, tänkte Åke.
Under tiden hade Adolph uppnått sin bostad. Han
grubblade på, huru han skulle kunna förmå Buss att just
vid tio-tiden passera Prästgatan. En stund gick han
fundersamt fram och tillbaka på golfvet. Plötsligt stannade
han och knäppte med fingrarne.
— Ja, så är bäst. Då kommer han säkert, mumlade
han och slog sig ned vid skrifbordet.
Han tog fram papper och penna och skref med förvänd
något otymplig fruntimmersstil följande biljett:
»Käraste vän!
Du får icke vara ond på mig, som du var i morse.
Det är blott dig jag tycker om. De andra bryr jag mig
ej alls om. I kväll blir jag ledig, och då skulle jag bra
gärna vilja träffa dig. Möt mig klockan tio på Prästgatan
utanför huset n:o 11. Men kom icke till »Randiga Byttan».
Då kanske frun kunde bli ond om hon finge se att vi gingo
ut tillsamman. Du kommer väl.
Lisa.»
— Så där ja! Nu har jag honom fast, mumlade Adolph
belåten. Han är lika säkert död i kväll, som om han nu
låge liflös vid mina fötter. Återstår endast att lämna honom
brefvet i händerna.
Han ringde på sin betjänt. Denne kom instörtande
och bugade sig.
— Se här ett bref till löjtnant Buss. Han bor
Västerlånggatan nummer 31. Adressen står på, så att du ej bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
