- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
701

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glömma den. Men du måste absolut själf lämna honom
brefvet i händerna och skulle han ej vara hemma, måste
du vänta på honom eller söka fä reda på, hvar han träffas.
Frågar han hvem som sändt dig, så säg att det är en ung
flicka. Du förstår? En ung flicka... För öfrigt skall du
taga på dig din mest slitna kostym, så att det ej märkes,
att du kommer från en adelsman. Har du förstått?

— Ja, ers nåd.

— Låt då se att du uträttar saken till min belåtenhet.

— Skall ske, ers nåd.

Betjänten bugade sig och försvann.

— Sannerligen skall icke den löjtnantstölpen få märka,
hvad det kostar att förolämpa en adelsman, mumlade han
Here gånger, medan han hånfullt leende promenerade fram
och tillbaka på golfvet.

*



På eftermiddagen kom Buss hem. I trappan mötte han
sin värdinna. Till sin förvåning fick han af henne höra,
att en person, tydligen en betjänt, varit och sökt honom
och nödvändigt velat träffa honom, men sagt att han senare
skulle återkomma.

— Hvem kan det vara? Någon från öfversten, eller
från Hård?... Nej... Eller från någon annan af mina
kamrater?... Det tror jag knappast. Brukar just icke få
mycket besök. Hvem kan det vara?

Han kastade sig på soffan och tog en bok för att läsa.
Hela tiden pinade det honom, att han icke kunde utfundera,
hvem det var, som hade sökt honom. Hvad han läste,
intresserade honom ej. Bokstäfverna dansade för hans ögon.
Han såg dem knappast. För hvarje half sida han läste —
eller rättare sagdt försökte läsa, ty han glömde
ögonblickligen innehållet — återkom den tanken i hans hjärna:

— Hvem kan det vara? . . . Nå, men så, hvem tusan
kan det vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free