- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
720

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Hvad! Var du då ej närvarande, då han stacks
ned? Men du nämnde ju, att du skulle visa den unge fiskaren
på honom.

— Gjorde så också. Han kunde omöjligen taga fel.

— Nå, då så?

— Men sedan detta var gjordt och jag såg honom
närma sig det uppgifna stället, skyndade jag därifrån, sedan
jag ännu en gång uppmanat fiskaren att vara snabb och
säker på hand och sagt honom, att han skulle få återstoden
af den utlofvade penningsumman här på källaren »Randiga
Byttan». Han är snart här, skall ni få se.

— Aha! Du skyndade därifrån, inföll Albert.

Ett svagt leende af hån lekte kring hans läppar, och
han betraktade Adolph med ett underligt uttryck i sina
kloka ögon.

Denne märkte det och blef litet generad.

— Ja, hvarför skulle jag icke det. Saken var klar.
Jag hade visat fiskaren på honom. Han kunde omöjligt
misstaga sig. Min närvaro var sedan öfverflödig.

— Jag tycker likväl det kunde varit angenämt att se
sin fiende stickas ned.

— Jag är en alltför finkänslig natur för att vilja se
människor plågas, svarade Adolph.

— Finkänslig! Hm! Feg är du, feg och lömsk, mum-
lade Albert föraktfullt.

Adolph fortfor att skräfla och bedyra, att Buss redan
var nedstucken och att den unge «fiskaren snart skulle vara
här, allt under det han då och då sände skön Lisa en
förtjust blick, hvilken denna leende besvarade.

Plötsligt vände sig en af sällskapet häftigt till honom.

— Se, se! ropade denne och pekade ut genom fönstret.

Allas blickar riktades dit och bakom rutan sågo de den
unge fiskarens ansikte. Han stod med hufvudet tätt intill
fönstret och blickade in i rummet, liksom om han sökte
någon.

— Nå, hvad var det jag sade? Betviflen I ännu att
saken är expedierad. Mannen kommer för att hämta sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free